Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från kungamördare till skandinavist. En utvecklingslinje i C. F. Ehrensvärd-Gyllembourgs liv efter landsförvisningen. Av Bruno Lesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno L e s ch
till fästmön i slutet av ett dikthäfte
(Universitetsbiblioteket, Uppsala) — småningom
slocknade inför den tilltagande samhällsoron.
Det dröjer också länge, innan Gyllembourg
finner sig till rätta. I breven till Rosenstein
återkommer han ofta till sin avsikt att
besöka England. Under direktorialregeringen
vistas han i sex månaders tid i Frankrike
utan att finna den anställning i armén han
eftersträvar. Mest uppehåller han sig
emellertid i Hamburg, eller rättare i byn Reinbeck
i dess till danska Holstein hörande
omgivning, där han under ett par år sköter ett
jordbruk för en ungdomsvän, tydligen
kammarherre Kjell Christoffer Bennett. Jag har i
annat sammanhang skildrat den svenska
flyktingskolonien i Hamburgstrakten och
därvid funnit skäl att understryka den
radikalism Gyllembourg fortfarande var känd för,
belyst bl. a. genom hans medlemskap i en av
stadens jakobin klubbar (Hist. Tidskr. f.
Finl. 1932, s. 135). För övrigt stod han sig
någorlunda väl vid denna tid, om man får
tro kusinen Carl August Ehrensvärd, som åter
lämnat befälet över flottan och på en resa i
syfte att undersöka möjligheterna att
placera pengar i franska jordagods råkade honom
i Hamburg på sommaren 1796 (Warburg,
K. A. Ehrensvärd, s. 313).
Under senare hälften av 1790-talet gick
den svenska flyktingskolonien i Reinbeck
mot sin upplösning, och även Gyllembourg
greps av den allmänna uppbrottsstämningen.
Ett brev från november 1797 (Kgl. Bibi.,
Köpenhamn) ger vid handen, att han då
vistades hos sin medbrottsling Horn —- eller
Fredrik Claesson, såsom han numera kallade
sig — vid Hørsholm i norra delen av
Själland, och att han hade något slags befattning
med Ribbings tidigare nämnda egendom
Aldershvile, dit han då ämnade sig. Bortsett
från större delen av den närmaste vintern,
som han tillbragte i Hamburg, var han
därefter bofast i Danmark. I början av 1799
satte vännerna i Sverige i gång en
hjälpaktion till hans förmån, och bland
bidragsgivarna finna vi även kusinen
generalamiralen, som dock skakade på huvudet åt
»den stora dåren» och menade, att det aldrig
går lyckligt »för en Vitter utan arf» (Gunh.
Bergh, C. A. Ehrensvärds brev, II, s. 242 f,
292). Hur det nu var, måtte det ha influtit
tillräckligt med understöd, ty det artade
sig äntligen till »ett afgjörande öde» för
Gyllembourg, såsom generalamiralen hade
hoppats. Året därpå var han innehavare av
en gård i Sorø amt på Själland och efter
ytterligare ett år (1801) gifte han sig — icke
med sin Christina Maria, utan med P. A.
Heibergs frånskilda maka Thomasine, född
Buntzen. På sitt Ruhedal ägnade han sig
sedan åt lantbruk och bodde där några år
framåt, tills han efter en förödande
eldsvåda i början av 1806 flyttade in till
Köpenhamn.
Skaran av jämlikhetsivrande republikaner
i kronprins Frederiks Danmark fick en
förstärkning, när Gyllembourg äntligen beslöt
sig för fast bosättning där — detta är ett
omdöme som tränger sig på en vid en
återblick på den friherrlige f. d.
artillerilöjtnantens första tid i landsflykt. Vid sitt nästa
politiska framträdande är han emellertid
konungens handgångne man. Vi stå med
andra ord här inför en intressant
utveckling, som skall belysas i det följande, i den
mån urkunderna ge någorlunda direkt
besked därom. Till en början må dock antydas,
att redan en med åren följande mognad, det
egna hemmet med allt vad det innebar av
trivsel och arbetsro, de ordnade
levnadsförhållandena över huvud givetvis kunnat
medföra motsvarande förskjutningar i det
ideologiska planet utan att detta avsatt
märkbara spår i bevarade aktstycken. Vår
uppgift blir under sådana omständigheter
närmast att söka finna de inflytelser
Gyllembourg utsattes för i den nya omgivningen.
Den ter sig så till vida lätt som den krets han
anslöt sig till, den Heiberg-Rahbek’ska,
mer än kanske någon annan under dessa den
stora revolutionens brytningstider tilldragit
sig forskningens intresse. Avsevärda
svårigheter uppkomma emellertid som en följd av
den labilitet, varav tidevarvets tänkesätt
präglas.
Betydelse för utvecklingen av
Gyllembourgs politiska åskådning måste a priori
åtminstone de två nyss antydda danska
kulturpersonligheterna anses ha ägt: Peter
Andreas Heiberg, den främste bland de
radikala författarna i 1790-talets Danmark, och
hans kumpan och trätobroder, professorn i
estetik Knud Lyne Rahbek. Med
vilkendera av dem förbindelsen först anknöts,
framgår ej av bevarade aktstycken.
Eftervärldens intresse har snarast varit inriktat
på förhållandet till Heiberg, beroende på det
romantiska inslag, som där småningom kom
att dominera: fru Heibergs skilsmässa från
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
