- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
414

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den bortglömde diktaren. Till Per Hallströms åttioårsdag. Av Helge Gullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Helge Gullberg

Schopenhauers verklighetsleda. Hans
utveckling gick från verklighetsflykt till en
hårt tillkämpad försoning med livet,
ungefär som Gustaf Sparfvert får göra det i
romanen med samma namn. Men Hallström
prisar icke ett liv vilket som helst, det skall
vara ett värdigt liv, härdat av lidande och
nöd, adlat av pliktuppfyllelse och offer.
Om ett sådant talar Magnil i Döda fallet,
när hon uppoffrar sin kärlek och bjuder sin
älskade farväl för alltid: »Man skall inte
drömma om lycka, det är inte meningen,
och det är gagnlöst göra. Man skall göra sin
plikt, bleve den än så tung . . . Man skall
bära allt som kommer.»

Livets storhet och värde framträder bäst
mot bakgrunden av lidande och död, det
är en av de teser som Hallström helst
varierar. Ingen svensk diktare har så ofta
som han kretsat kring dödens, smärtans
och lidandets problem, ingen så gripande
tecknat dödens majestät och klarsynen hos
såväl människor som djur i
dödsögonblicket. Det arbete som av den läsande
allmänheten oftast knytes till namnet
Hallström, bär karakteristiskt nog den grekiske
dödsgudens namn, novellsamlingen
Tha-natos. I denna visar t. ex. den mästerliga
novellen Hemlig idyll, hur den
gemensamma faran inför döden skänker helgd
och lyftning åt de ungas samvaro, och den
gripande berättelsen En simpel tragedi, hur
cn tarvlig vardagsmänniska växer till en
tragisk gestalt, när hon plötsligt ställes
inför sin älskades lik.

Per Hallström är novellens största namn
i svensk litteratur. Det är icke för mycket
sagt, att han har nyskapat denna genre hos
oss. Med suveränt mästerskap behärskar
han dess svåra konst. Hans noveller förena
knapphet och djup, klarhet och perspektiv.
Han är en djuplodande själsskildrare, som
intimt förmedlar intrycken, och han
återger med förfinad konst skiftningarna i
naturen och atmosfären kring tingen. En
underfundig symbolik lyfter vardagshand-

lingen till ett högre plan. Man möter aldrig
något banalt eller vulgärt i hans
berättelser, därtill är hans omdöme för klart, hans
smak för säker. Främst bland hans många
novellsamlingar stå Briljantsmycket (1896),
Thanatos (1900) och De fyra elementerna
(1906), men för övrigt finnas i dem alla
pärlor av novellistisk konst.

Född stockholmare hade Hallström icke
som de andra stora nittiotalsförfattarna en
hemprovins till arv, vars diktare han kunde
bli. Han kom emellertid under sin
verksamhet i Norrland i början av 1890-talet att
taga starka intryck av dess natur och folk,
och blev en av Norrlands litterära
upptäckare. Redan i Vilsna fåglar förde han in
denna domän i sin diktning och återvände
till den med fördjupad uppfattning i
Briljantsmycket, Döda fallet och De fyra
elementerna. Briljantsmyckets längsta
berättelse, I blå skogen, står väl ännu
ouppnådd som skildring av skogsstämning och
fäbodliv. Döda fallet tillkommer äran av
att minnesmärket av naturkatastrofen i
Ragunda 1796 har blivit »döda fallet»
framför andra liknande.

Intryck av det norrländska landskapet
ligga också bakom tillkomsten av
Hallströms andra diktsamling, Skogslandet
(1904). Skogen, sådan han hade lärt känna
den under sina Norrlandsår, är där den
främsta inspirationskällan, och samlingen
bygger för övrigt i stor utsträckning på
norrländska sägner och motiv. Men
kärleken till denna bygd har vidgats till att
omfatta hela landet; Hallström har därmed
genomgått den för nittiotalet typiska
utvecklingen mot det nationella.
Diktsamlingen är en av de mäktigaste
kärleksförklaringar till fosterlandet som vårt språk
äger. Hur brinnande är icke den
hemlängtan som talar ur den under Hallströms
vistelse i Florens 1903 skrivna
inledningsdikten:

Mitt land, där hvita natten

nu breder ut sin trolska makt.

414

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free