Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den bortglömde diktaren. Till Per Hallströms åttioårsdag. Av Helge Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den bortglömde diktaren
där suset väfs från trakt till trakt,
— mitt land af skog och vatten
från fjärran mig i bojor lagt.
Det blir till ord ur bruset.
Jag vingar ger och lyfts af dem.
Af oro skälfver blod och lem.
Det hvita, hvita ljuset
i skogens natt! — Jag måste hem.
Som äkta nordbo har Hallström
emellertid också känt dragning till Södern. Han
har gärna och ofta varit på resande fot;
en av hans novellsamlingar bär den
belysande titeln Reseboken (1898) och bygger
till största delen på motiv från hans första
Italienresa; en av hans senaste böcker,
Våren till mötes (1925), återger direkta
intryck från en Medelhavskryssning.
Framför allt har Italien verkat inspirerande på
hans författarskap. Hans reseskildring
Italienska bref från åren kring sekelskiftet
har med orätt fallit i glömska; den kan än
i dag läsas med stor behållning och tjäna
en nutida Italienresenär som introduktion
till landet och dess kultur. Särskilt ha
Florens och Venedig befruktat Hallströms
fantasi. Man kan nämna den pregnant formade
novellen Lejonet i Thanatos, det dystra
skådespelet Bianca Capello och det
sprittande glada lustspelet En veneziansk
komedi med dess hänförda hyllning till
lagunstaden.
Även antiken har utövat inflytande på
Hallströms dikt. I Briljantsmycket ingå
några berättelser som bygga på grekiska
sagomotiv och förmedla en fläkt från den
klassiska f omvärlden. Ännu starkare är den
antika stämningen fångad i det som en
antik tragedi formade legenddramat
Alkestis med dess underbara lyrik.
Om icke förr, så visade Hallström med
Skogslandet, att han hade en äkta lyrisk
ådra, ja kanske är han innerst inne främst
en lyriker, fastän prosaberättelsen har
blivit hans huvudområde som diktare. Man
tycker sig spåra detta även i hans prosa,
som ofta skälver av lyrik och har en
utomordentligt vacker satsrytm. Man behöver
blott högt läsa några meningar i
Briljantsmycket, Thanatos eller De fyra
elementerna för att övertygas därom. Som prov
må tjäna följande stycke ur
Briljantsmycket:
Vi ha ett skepp, ett härligt skepp, Argo heter
det, det dansar så lätt; som händer smeka en
kvinnobarm, så smeka vågorna dess välvda bog
och sidor. Under det är djupet — vem vet hur
långt, vem vet hur mörkt — framför det är
ovissheten — vem vet hur lång, vem vet hur mörk!
Men inom sig rymmer Argo starka hjärtans mod,
vi veta hur mycket vinden slår i dess segel och
går rikare därifrån, bär sång därifrån, bär klang
av vapen.
Utöver de två diktsamlingarna har
Hallström producerat åtskilligt på vers, bl. a.
dramerna Alkestis (1908) och Tusen och en
natt (1910), båda fyllda av luftig poesi och
burna av stark sagostämning. Han har
dessutom skrivit flera dikter som aldrig
blivit omtryckta i bokform. En sådan är
Sången om jorden (Ord och Bild 1897), som
bär vittne om hans tillkämpade kärlek till
livet. Såsom typiska för Hallströms
livsåskådning och lyriska stilkonst må ur denna
dikt anföras slutstroferna, där Maria i
paradiset sjunger om sitt hem på jorden:
»Under stjärnenätterna», sjöng hon,
»där drömmas de samma drömmarne än,
och blommorna domna på hösten bort
och komma om våren igen.»
»Under stjärnenätterna», sjöng hon,
»kan det famnas, allt, af ett hjärta i nöd, —
och lyss, hur strängarne klinga skönt,
när de spelas af smärta och död!»
Ett urval av Hallströms dikter, som från
glömska räddade denna och liknande
lyriska klenoder, förtjänade att utgivas.
En sida av Hallströms författarskap som
ofta alldeles förbises eller i varje fall icke
uppskattas efter förtjänst, är den
dramatiska. Man borde dock komma ihåg, att
han har skapat en rad spelbara dramatiska
arbeten. Av de fyra som ha blivit uppförda
på teatern, var En veneziansk komedi en
god framgång, Grefven af Antwerpen och
Erotikon verkligt stora succéer. Isotta i
En Veneziansk komedi (1901) är en av
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
