Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Ekelund
Ut, vil jeg! ut! — å, så langt, langt, langt
over de høje fjælle!
Her er så knugende, tærende trangt —
Boken rör sig inte bara om individens
kamp för att värna sitt jag och hävda dess
rätt mot yttre nivellering. Det är inte heller
endast fråga om ett vanligt
kvinnoemancipationsproblem -—• fastän också detta skymtar
fram här och där i skildringen: i
replikväxlingen mellan mannen och hustrun under de
äktenskapliga tvisterna och i författarinnans
presentation av umgängeslivet i
brukssamhället.
Bakgrunden för konflikten i boken
utgöres av ett helt finländskt kulturproblem,
det är ett tema som ävenledes Oscar Parland
snuddar vid i »Förvandlingar». I ett avsnitt i
denna roman låter Oscar Parland några av
sina gestalter framlägga sina åsikter om
kulturens och konstens livsvillkor i Finland.
Slutsatsen i detta resonemang blir att det
här inte finns den andliga atmosfär, i vilken
konsten och konstnärerna kunde trivas. Den
bildade klassen är amerikaniserad och fylld
av inrotad kälkborgerlighet. Den hyser intet
intresse för den konst som skapas, utom när
det är fråga om reklam för den finländska
kulturen i utlandet.
Sivs gestalt är en inkarnation av
kosmopolitismen i Finland, av behovet av kontakt
med de rikt flödande utländska
bildningskällorna. Klaus åter företräder den
styvnackade och ofta ganska bornerade
nationalisten. Det är drag som ständigt möter
varandra i en tvekamp i det politiska, kulturella
och konstnärliga livet i Finland.
Människorna, de yttre tingen och
handlingens linjer avtecknar sig konturskarpt i
Marianne Alopæus’ roman, samtidigt som
grundstämningen i boken gömmer en ton av
höstligt vemod. Stilistiskt sett är »Uppbrott»
ett flöde ur den kungsåder inom modern
fin-lands-svensk prosa, som företrädes framförallt
av Runar Schildt och av Mikael Lybeck och
av Rabbe Enckell och R. R. Eklund i deras
självanalyser. Den förenar tradition och
modernitet på ett sätt som synes innebära
löften för framtiden.
Redan i sina tidigaste småstadsskildringar
dröjde Tito Colliander vid individens krav
på att få följa sin kallelse. Han har gett en bild
av undantagsvarelsens, konstnärens kamp för
att hävda sig i ett samhälle, behärskat av
ekonomiska synpunkter. Men Colliander har
inte funnit den makt, som uppenbarar män-
niskans innersta väsen, endast i den
konstnärliga inspirationen. Flere av hans verk har
handlat om människor, som når fram till ett
förverkligande av sitt jag genom en plötslig
religiös väckelse, en känsla av samhörighet
med det gudomliga.
Den unge målaren i Collianders nya roman
Bliv till kämpar dag efter dag för att kunna
ge form och färg åt sina fantasier. Hindren
utgöres inte bara av de ekonomiska
svårigheter, som binder honom vid ett förslöande
och rutinmässigt förvärvsarbete. Han bär
ytterligare på djupa inre hämningar. För
honom tillspetsar sig motsättningen mellan
skapandet och kärleken på ett tragiskt sätt.
Kärleken är besatthet — som så ofta i
Collianders böcker. Den manliga huvudpersonen i
»Bliv till» kan inte frigöra sig från tanken på
de erotiska erfarenheter, som hans älskarinna,
den unga pianisten, haft förrän hon träffat
honom. Han går andligen under till följd av
denna konflikt. Sett ur hans synpunkt är
»Bliv till» sålunda också en roman om
passionens och svartsjukans destruktiva välde över
en mänskosjäl.
En motsats till den manliga
huvudpersonen är den kvinnliga kontrahenten i denna
kärlekstragedi. Viljekraftig och oberörd till
sitt innersta arbetar Mai ju för att skapa sig
en ställning och ett namn bland
musikvärldens heroer. »Han» kan inte förstå hennes
energi och målmedvetenhet: »Förlorade inte
allt sin mening för henne, blev själlöst,
likgiltigt •—- så som linjerna och färgfläckarna
på papperet blev det för mig», frågar han sig.
Och bortom dessa två tragiska medspelare
i det erotiska dramat skymtar en av Maijus
f. d. älskare, den ryske emigranten Sergej
Verigin. I sina dagboksanteckningar avslöjar
han en människa, som utan hejd har gett sig
hän åt orgie efter orgie, tills det enda som
återstår är leda och avsmak. Då är Sergej
Verigin mogen för en fullkomlig omvändelse.
Minnet av de grekisk-katolska kyrkobruken
och barndomens innerliga böner vaknar till
liv inom honom och tvingar honom att
avsvärja sig allt världsligt och börja ett nytt
liv, helgat åt självuppoffring och religiösa
betraktelser.
Det är en dager av mörk pessimism över
allt vad Colliander skriver: den yttre
verkligheten är smuts, förnedring och förvirring.
Endast genom kontakten med det gudomliga
kan människan höja sig däröver. En symbol
för det gudomligas uppenbarelse hos männi-
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
