Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland
skan i inspirationen och den religiösa
hänryckningen är den tavla, som den unge
målaren i »Bliv till» har hängande på väggen i sitt
hem: en reproduktion av Michelangelos
berömda framställning av Adams skapelse i
Sixtinska kapellet i Vatikanen, bilden av
livets gnista, som slår över från Guds finger
till den första människans hand.
I »Bliv till» ger Colliander även en antydan
om den skapelseprocess, som hans egna
litterära verk genomgår. Han berättar hur han
bygger upp dem kring vissa nyckelsatser, som
ger stöd åt hela verket, anger tonen och
stakar ut handlingens förlopp. Collianders stil
har också sin styrka genom sin impressionism,
vid vilken vissa partier i den skildrade
verkligheten framhäves, medan åter andra stannar
i skuggan, endast svagt antydda. Den yttre
formen i Collianders verk avspeglar sålunda
det inspirativa och omedelbara i hans
konception.
»Bliv till» är ett av Collianders mest
intensiva verk.
Två enslingar inom den svenska litteraturen
i Finland är, var på sitt sätt, R. R. Eklund
och Gunnar Björling. Eklund har
publicerat en samling stämningsbilder och
aforismer, Loggbok på landbacken, inspirerad av de
motiv, som aldrig upphör att intressera
honom: slätten och hemstaden i Österbotten,
den psykologiska analysen av
medmänniskorna, diktskapandets och den litterära formens
problem. Men hans bok verkar denna gång
en smula pretiös, delvis kanske på grund av
den nästan alltför läckra typografiska
utstyrseln. Det huvudsakliga innehållet i
Gunnar Björlings Ord och att ej annat är åter
en rad naturimpressioner, känsligt hänkastade
på papperet i stil med kinesiska och japanska
tuschteckningar. Men varför förstör Björling
dem så ofta genom inskjutande av överflödiga
ord — »och» och »att» — som bildar pauser
(eller övergångar?) i versraderna? I all god
arkitektur är troheten mot materialet en
oskriven lag; gäller inte samma lag också för
diktens språk?
Göran Stenius’ Fästningen är en
fortsättning på författarens år 1944 utkomna skildring
från östra Finland »Hungergropen».
»Fästningen» har ingen huvudfigur. Dess »hjälte» är en
kollektivitet, den innersta delen av det gamla
Viborg, som kallades fästningen för att den
var omgiven av fästningsvallar, (dessa
befästningar slopades i mitten av 1800-talet).
Handlingen i Stenius’ roman försiggår dock
något tidigare, bl. a. berättas där hur
nyheten om Åbo brand 1828 sprides i staden
genom en notis i stadens tidningsorgan, det
betecknande nog tyskspråkiga Wiburgs
Wo-chenblatt.
Vid denna tid dominerade den tyska
han-delssocieteten i Viborg med dess fyra
nationalitetsgrupper, tyskar, svenskar, finnar och
ryssar. Stenius har velat ge en föreställning
om den sällsamma motsättningen mellan den
karelska ödemarken, symboliserad i
Hungergropen, barkbrödets hemvist, skildringens
centrum i hans föregående roman, och detta
kosmopolitiska Viborg, som enligt Jac.
Ahrenberg var ett modernt Babel och den
mest polyglotta staden i Europa efter
Konstantinopel. Av Stenius’ berättelse får man
ett begrepp om hur den tyska
handelsaristokratien småningom försvagades och hur
stadens utveckling till en början fick sin färg av
det växande finlandssvenska inflytandet,
d. v. s. av inflyttade ämbetsmän, präster och
skollärare. Men inte heller urbefolkningen i
Viborg, den till antalet dominerande
finskspråkiga arbetarklassen, är glömd i denna
berättelse. Ett kapitel skildrar sålunda hur det
tryckeri, som den nationella idealisten och
lånebiblioteksinnehavaren Immanuel
Pouta-nen har upprättat vid Biskopsgatan, blir
härden för ett spirande finskt bildningsliv. Från
denna officin utgår en psalmbok »Vaeltajan
virret» (»Vandrarens visor»). Men det
förtidiga försöket misslyckas, Poutanens
psalmbok mötes med köld och ringaktning och
hotar att bli en förtvivlat dålig affär för
utgivaren.
Som samhällsskildring är Viborgsskildringen
»Fästningen» alltigenom autentisk. Men också
många drag hos de enskilda personagerna i
boken är hämtade ur verkligheten även om
de förekommer i andra sammanhang än som
faktiskt varit fallet. De kuriösa egenheterna
hos det kända Viborgsoriginalet, advokaten
och f. d. landkamreraren Erik Johan Bäck
framskymtar t. ex. sålunda i Stenius’
karakteristik av den knarrige änklingen, lagmannen
Gregor Balcke med sin silverbeslagna käpp
och sin fantastiska klocksamling.
En pust från ödemarken ruskar om i de
brokiga kosmopolitiska trädgårdsrabatterna,
när Hungergropens klockare får till stånd en
stark religiös väckelse i staden genom sin
eld- och svavel doftande predikan på den årliga
stora festdagen, fastlagsdagen, då societeten
har samlat sig till sitt stora karnevalståg och
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
