Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Ekelund
sin muntra maskeradbal och plebsen åter till
marknadsfröjderna på torget och
kappkörningen nere på Salakkalahtiviken. Det är den
vilda Pans röst, som tränger genom
dansmusiken och marknadsstojet. Den nya
profetens förkunnelse följer med lodjorna, som
arbetar sig fram över Saimavattnen, och
sprider sig vida omkring. Kulturen och
odlingen är bara ett tunt yttre skal över det
vilda urberget.
Det förefaller som om vi skulle ha att vänta
en fortsättning på Stenius’ roman och ett
slutligt omdöme får kanske anstå tills vidare.
Så mycket kan dock redan nu sägas att hans
romanserie är ett verk med kraft och must i
sig. Stenius’ stil rör sig med samma starka
kontraster och effekter, som var betecknande
för den natur och det samhällsliv han
skildrar.
En bok som är av ett visst intresse med
hänsyn till de synpunkter vi anlagt på den
nyutkomna finlandssvenska litteraturen är
Christoffer H. Ericssons sjöroman Okänt
hav.
Romanens hjälte är en Londonförfattare,
Henry Carew, som får följa med på en
sjöexpedition till Söderhavet. Bakom denna resa
skymtar den flottexpedition, som den engelske
sjömilitären George Anson åren 1740—1744
företog till den amerikanska kontinentens
västkust, Söderhavet och de asiatiska
farvattnen för att störa de spanska
sjöförbindelserna under kriget med Spanien. Ericsson
förkunnar en lära alldeles motsatt den
individualism, som i allmänhet kan utläsas ur de
i denna uppsats omnämnda böckerna. Carew
drömmer om att hans resa skall inspirera
honom till en stor dikt om mänsklighetens
argonautertåg mot ett fjärran mål. Men
verkligheten är någonting annat än
diktardrömmen, den är smuts och umbäranden av alla
slag, svält, köld och sjukdom och död.
Individen betyder ingenting, plikten mot
fosterlandet allt. Handlingens ideal uppställes mot
litteraturens och konstens. Carew överger sin
ställning som en passiv individualistisk
betraktare och erfar ett inre behov att bära sin
del av det gemensamma ödet och växa ihop
med skeppskamratema.
Med sin kollektivism och sin stränga
pliktlära är Christoffer H. Ericssons »Okänt hav» ett
rätt intressant bidrag till dagens
finlandssvenska diktning, även om boken, ur rent
konstnärlig synpunkt sett, inte kan
rubriceras som annat än en underhållningsroman
av litterär klass.
Slutligen bör nämnas två översättningar,
nämligen Emil Zilliacus’ tolkning av
Sophokles’ Oidipus i Kolonos och Knut
Tall-qvists av det assyriska Gilgameä-eposet.
Emil Zilliacus’ översättning tarvar ingen
presentation; hans namn borgar för att
Sophokles’ bekanta tragedi framträder i en
mästerlig svensk språkdräkt.
Däremot är det skäl att dröja en stund vid
Gilgameä-eposet. Detta 5 000 år gamla epos
är världens äldsta kända episka dikt, utan
like i världslitteraturen. De viktigaste
fragmenten av dikten — tolv delvis illa skadade
lertavlor — framgrävdes i mitten av
1800-talet ur ruinerna av den assyriska konungen
Assurbanipals palats i Ninive Kujundäik.
Eposet skildrar gudamänniskan Gilgameä’
äventyr, hans kamp för att undgå
förgängelsen, hans dödsångest och hans strävan att
komma i beröring med sin bortgångne
vapenbroder Enkidu i dödsriket. Den gamla dikten
ger en gripande bild av mänskosjälens
oföränderlighet. Och samtidigt ger den djärvt
rapsodiska bildvärlden i Gilgames-eposet ett
nästan modernistiskt intryck.
Anmälaren betraktar Gilgameä-eposet som
ett av de värdefullaste accessioner hans
bibliotek har rönt under de senaste åren.
Professor Tallqvist har utfört en
kulturgärning av stora mått genom att stilenligt och
poetiskt tolka detsamma och förse det med
lärda kommentarer. Det är att hoppas att
hans utomordentliga verk skall röna den
uppmärksamhet i Sverige, som det förtjänar.
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
