Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Tycho Brahes astronomiska reformation. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Lundmark
världsbilden, är Aristarkos’ från Samos
teori om jordens rörelse i en cirkel kring
solen. Den fjärde stora insatsen är
Demokritos’ från Abdera grundläggning av
atomläran och den femte är den ptolemeiska
världsförklaringen, d. v. s. den geocentriska
världsbilden.
Aristarkos från Samos kan med all rätt
kallas antikens Kopernikus, därför att
Aristarkos var den som först tänkte sig
solen såsom världens centrum. Vi känna
endast föga om denna insats men likväl
tillräckligt för att förstå hur en strålande
skön tanke ett ögonblick lyste upp med
bländande ljus i den hellenistiska
kulturvärlden. Förutsättningarna funnos
emellertid ej att vidare utveckla tanken om solens
centrala och dominerande ställning i vårt
planetsystem. Därmed blev den
nödvändiga reformationen av det astronomiska
världssystemet flyttad fram i tiden med
drygt aderton sekler.
Vi sade nyss att ljuset från Samos
flammade upp för ett ögonblick. Men i själva
verket var ändå den heliocentriska teoriens
livslängd på intet vis momentartad. Den
levde allra minst under ett sekel inom den
hellenistiska kulturen och Aristarkos hade
åtminstone en lärjunge, Seleucos,
»Babylonierna verksam i Seleuca vid floden
Tigris. Den heliocentriska teorien synes ha
reflekterats ända bort till Indien, där man
så sent som i femte århundradet e. Kr.
förkunnade den.
Ett ganska uttömmande referat över
grunden till Aristarkos’ lära får man i
Arkimedes’ »Sandräkningen». Ett annat
omnämnande har man hos Plutarkos, som
berättar att Kleanthes förmenade det vara
grekernas plikt att bestraffa Aristarkos
därför att denne förutsatte att
stjärnhimlen förblev i vila och att jorden rörde sig
i en »sned» cirkel kring solen under det
att den samtidigt roterade kring sin egen
axel. Herr Kleanthes, denne alla tiders
obskurant, synes ha fått »rätten på sin
sida» i den statsprocess han väckte mot
Aristarkos: denne blev dömd till
lands-flykt.
Det heliocentriska systemet blev ersatt
av vad man brukar benämna det
ptolemeiska systemet. Grundtankarna i detta
voro främst två: jorden låg i världens
centrum som den dominerande, härskande
världskroppen och alla rörelser i naturen
försiggingo i cirklar. Denna teori till vilken
främst Aristoteles, Eudoxos, Apollonios
från Perge, Hipparchos och Ptolemaios
bidragit blev av den sistnämnde på ett
beundransvärt sätt utarbetad i den famösa
astronomiska handboken »Almagest»,
utgiven i andra århundradet efter Kristus.
Det är klart att denna teori som snabbt
konkurrerade ut det heliocentriska
systemet också bör betecknas som ett viktigt
framsteg. Det var nämligen helt enkelt
omöjligt under antiken avgöra, vilket av
systemen, det geocentriska eller det
undanskjutna heliocentriska, som var det
sannare eller riktigare. Dåförtiden
tillgängliga astronomiska iakttagelser kunde
precis lika bra förklaras genom att antaga
att solen ligger orörlig i världens centrum
som att den rör sig kring jorden.
Det blev emellertid det geocentriska
systemet som segrade. Jorden låg enligt
detta orörlig i världens centrum och de
fem sedan urminnes tider kända
planeterna, tillika med solen och månen, som
även räknades till planetkropparna,
kretsade alla omkring jordens centrum. För
att förklara mera invecklade rörelser
tänktes en cirkel med sin medelpunkt röra sig
längs en annan cirkels periferi. Hade man
att göra med än mera invecklade rörelser, så
kunde man ta till en tredje cirkel vars
medelpunkt rörde sig på den andra
cirkelns periferi o. s. v. Det bör betonas att
antikens segrande världssystem icke kom
fram med ens och utan några svårigheter.
Det framgick tvärtom som resultat av en
lång utvecklingsprocess. Man kan visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
