Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Tycho Brahes astronomiska reformation. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tycho Brahes astronomiska reformation
tycka, att under den långa utvecklingstid,
som blev detta system beskärd, skulle man
långt tidigare än som skedde ha insett
felaktigheten i det ptolemeiska systemets
grundtankar.
Under den tid då det ptolemeiska
världssystemet hade arbetat sig fram hade
Kristus levat och verkat. Bortåt tre sekler
senare blev kristendomen statsreligion i
det romerska världsväldet. Den nya
världsreligionen övertog den hellenistiska
världsbilden. Denna behövde blott kompletteras
med en himmel för de saliga. Likaså
övertogs astrologien, denna ganska
ofrånkomliga konsekvens av antikens världsbild,
låt vara att den aldrig officiellt knäsattes
av kyrkan.
Sekler följde seklers gång. Gud fick sin
brokiga skara av ståthållare på vår jord.
Barbarerna togo Rom, men blevo romare
och kristnades. I Arabiens öknar uppstod
Profeten och Islams ljus tändes över
världen. Kejsare och påve kämpade,
gangstervälde och fromhetsliv frodades sida vid
sida. Bönderna revolterade innan de voro
alldeles knäckta. Nya egendomliga ideer
kommo till, man började tala om
fransmän, engelsmän, ja, om svenskar.
Man började jämväl fundera över
världsbilden. Nicolaus (1401—64), fiskarpojken
från Cusa, numera kardinal, kommer år
1440 till resultatet, att världsalltet är
oändligt och att jorden rör sig fram genom
rymden. Amerika upptäckes, Luther
framträder och reformerar kyrkan.
Så påbörjades den astronomiska
reformationen år 1543. Den fromme och blide
kaniken Nikolaus Kopernikus ligger då på
sin dödsbädd och får det första exemplaret
av sin bok: »Om himlakropparnas
cirkelrörelser». Här tar Nikolaus upp Aristarkos’
idé som han känner till, men han stryker
i sitt manus omnämnandet av sin
förnämste föregångare. Helt vågar han dock
ej bryta med Ptolemaios. Världens
medelpunkt blir visserligen solen, men cirklarna
äro kvar som naturens rörelseelement. Han
lyckas dock reducera cirklarnas antal från
79 till 36 och inför därmed en stor
förenkling i systemet.
Tre år efter det astronomiens Luther,
astronomiens förste reformator,
Kopernikus, fick lämna den värld som när den
varit som bäst hade inneburit
forskningsmöda och förföljelse från dem som utan risk
kunde malträtera den fridsamme lärde,
föddes på Knutstorp i Skåne astronomiens
andre reformator Tyge Ottesen Brahe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
