Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Resa genom Skaftafellssýsla på Island. Av Peter Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gården Hof ell vid foten av fjället med samma namn. T. h. den lilla
kyrkan, typisk för isländsk landsbygd.
derbart rik färgskala: grönt, violett, grått,
blått, vitt. En bäck snodde sig som ett
silverband nerför en fjällsluttning.
Bonden på Hvalnes, dit vi kom efter några
timmars rask ritt, hette Einar. Han var en
bjässe med ett skratt som skulle hedrat ett
bergslagstroll. Samtalet kom till stor del att
röra sig om hans eget fjäll, Hvalnesfjall,
som reste sin mäktiga mur ett stycke från
gården. Einar hade en smittande tro på de
härligheter som i sinom tid skulle bringas i
dagen ur detta berg: guld, platina o. s. v.
Även den mest skeptiske eller geologiskt
okunnige kunde emellertid beundra de olika
slag av gabbro som Einar brutit ur sitt fjäll
och som han under de sista åren börjat
hugga till gravstenar.
Det är klart att Island, som i jättelik skala
kan framställa både isens och den
underjordiska eldens inverkan på jordskorpan, är
ett utomordentligt studieobjekt för en
geolog. Däremot har man inte hittills funnit
några metallförande bergarter, som det skulle
löna sig att bearbeta i större skala. Svavel
har tidigare utvunnits ur Nàmaskard vid
sjön Myvatn på nordlandet. Islänningarna
utnyttjar emellertid sina stenarter i olika
sorters gjutna plattor, för putsning av
ytterväggar o. d. För det senare ändamålet
använder man bl. a. krossat »silverberg»,
d. v. s. islandsspat. Såvitt en lekman på
området kan bedöma — t. ex. vid en besiktning
av den för ett par år sedan uppförda
universitetsbyggnaden — har man skickligt
tillgodogjort sig de inhemska bergarternas dekorativa
möjligheter.
Vid hemkomsten till Stafafell fick vi till
kvällsmat en rätt, som jag aldrig smakat
förr. Det var sällabbar konserverade i
vass-lan efter skyrberedning, det traditionella
konserveringsmedlet på Island. Till en
början kanske en främling har svårt att fördra
smaken av t. ex. sur blodkorv, men man
vänjer sig med tiden och blir med Guds hjälp till
slut i stånd att likt en äkta islänning äta
den som tilltugg till havregröt.
Måndagen den 30 juli tog vi avsked av
Stafafell. Med Sigurfiur som ledare red vi nu
tillbaka över Jökulså. Innan vi lämnade
denna trakt, gjorde vi en avstickare till
Papös, d. v. s. utloppet eller »oset» till den
grunda strandsjö, som sträcker sig utefter
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
