Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orfeus i Australien. Av Gösta Langenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orfeus i Australien
1900 till ett dominium, the Commonwealth
of Australia, som 1931, i likhet med de övriga
fem brittiska dominierna, politiskt
jämställdes med moderlandet. Australien har omkring
7 miljoner invånare. Med undantag av
fälttåg i Europa och Afrika 1914—18 och i
senaste världskrig — då även i Asien (men aldrig
på hemmakontinenten) — saknar Australien
krigshistoria.
Dessa materiella upplysningar bör
förutskickas innan den australiska litteraturen
skärskådas. Den romantiska koloniseringen
av jätteön var på gott och ont, kunde tecknas
i vitt och svart, förnämligast i den sista
färgen. De deporterade fångarna, som fick sju
eller flera år eller livstidsstraff, var utan
tvivel i viss utsträckning asociala element, men
de flesta var kanske relativt oskyldiga
snat-tare och förstagångsförbrytare, som nu för
tiden skulle fått villkorlig dom. Hänsynslös
och rå som den tidens rättvisa var, var även
vakten över fångarna i Australien. Här fanns
alltså stoff till spännande och sentimentala
skildringar.
Där fanns sådana skojare som Jörgen
Jör-gensen, dansk urmakarson från Köpenhamn,
som 1809 gjorde sig till ioo-dagarskonung
över allt Island, men som 1825 — efter en
séjour på gäldstugan i London — deporterades
till Tasmanien, där han dog. Hans öden är
skildrade av J. F. Hogan i The Convict King.
Being the life and adventures of J. J., monarch
of Iceland, naval captain, revolutionist,
British diplomatic agent, author, dramatist,
preacher, political prisoner, gambler, etc.
(London 1891). Eller en sådan förslagen typ
som George Barrington, en känd ficktjuv
från London, som fått äran av en prolog vid
invigningen av den första australiska teatern
i Nya Sydwales den 10 januari 1796; två
rader, ironiska och kvicka, har skaffat honom
ännu levande litterärt rykte:
True patriots all; for be it understood
we left our country for our country’s good.
Forskningen har emellertid visat, att
författaren var en Londonjournalist, som aldrig
vistats i Australien och som skrev den s. k.
prologen som en parodi, vilken aldrig lästes upp
i Nya Sydwales.
Den förste, som fann
förbrytardeportatio-nerna värda litterär behandling, var tydligen
inte en engelsman, utan tysken Friedrich
Gerstäcker, som redan omkring 1850 hade
bakom sig amerikanska äventyrshistorier
(t. ex. Piraterna på Mississippi), men även
De två straffångarna med motiv från
Australien. Ämnet lockade sedermera den till
Australien utvandrade engelsmannen Marcus
Clarke, som 1874 utgav For the Term of his
Natur al Life (På livstid), vilken skildrade en
hederlig ung mans olycksgata genom livet,
sedan han genom andras svek och bedrägeri
blivit misstänkt för mord i England, dömts
därför och på livstid deporterats till
Australien. Clarke är en sentimental realist, med drag
av den läggning för skräckmålningar och
mystik, som fanns på 1840-talet och tidigare -—
ja, även senare ■— i Europa. Men hans bok
är väl värd att läsas och man rycks med av
den unge fångens oförskyllda lidanden, som
väl till slut skulle krönts av frihet och
kärlekslycka, om ej ett skeppsbrott ändat
romanen. De uppgifter, som lämnas om den
omänskliga behandlingen av fångarna, är
säkerligen inte överdrivna, då allmänna
förhållanden återgivna i laga handlingar och
rapporter bestyrker dem. Men fångarna
kunde också företa rymningar från
strafflägren inåt det väldiga landet, sälla sig till
de infödda svarta eller operera i rövarband -—
där har vi motiven för t. ex. T. A. Browne,
som under signaturen Rolf Boldrewood år
1888 utgav äventyrsskildringen Robbery under
Arms (Stråtröveri). Browne väger lättare som
författare än Clarke, men man förstår hans
popularitet. Tiden hade nu glidit fram några
årtionden och koloniseringen hade kommit in
över de höga kustbergen, samt, sist men icke
minst: guldet hade upptäckts. Att då i en
svårupptäckt jungfrulig dal placera ett ädelt
rövarband, som med strandhugg här och var
och goda gärningar å la Robin Hood livar sin
prekära tillvaro, var ett gott publikknep. En
frisk skildring av tiden före guldrushens dagar
ges i skälmromanen The Adventures of Ralph
Rashleigh 1825—1844, där tyranniet och den
mänskliga plasticiteten målas i skiftande
miljöer. Boken gavs ut 1929 och uppges vara
faktiska anteckningar. Så sent som för
femton år sedan utkom en bok Pageant av G. B.
Lancaster (på svenska Banbrytare), vilken
sysslar med motsättningarna mellan fångar
och fria på jätteön Tasmanien för ungefär
100 år sedan. Det allra senaste skottet på
denna romantiska planta är Eleanor Dark’s
The Timeless Land (på svenska Tidlöst Land),
som utkom härom året. I motsats till tidigare
författare ser hon de vitas ankomst från
urbefolkningens synpunkt: hon låter en inföding.
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
