Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Lång väg till en diktare. Av Gustav Hedenvind-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav Hedenvind-Eriksson
Sankt Hansaftonen —• en afton som denna
—- och en stor natt följde. Men kvinnor
voro kvinnor. De lovade runt och höllo
tunt. Hon hade svikit honom för en annan
och på så sätt bragt honom stor sorg och
ett sjuhelsikes humör, så att han sen
knappast tålt se en kvinna. Fast en syndig
krake i byxor måste ju alltid ha någon, som
skötte hans hus. Men ingen hade stannat
hos honom någon längre tid. För bäst det
varit hade han blivit tvärsint och sjungit
ut sin hjärtans mening. Förresten hade han
nästan kört dem på dörren och haft ej
mindre än åtta slamsor på — han måste
tänka efter —- icke fullt ett och ett halvt
år. Först när han fick Lina — detta var
åttonde året hon skötte hans hus —• hade
hans lidande i den vägen upphört —- ja.
Han hade lidit mycket.
Och jag förstod honom. Denna
hushållerska hade, tack vare sin dövhet, icke
tagit anstöt av hans elaka tunga — då han
blivit tvärsint förstås. Slutligen serverade
hon äntligen den mäktiga gröten, tog sen
katten på armen och gick in till sig. Vi
voro ganska mätta nu och förmådde icke
svälja många skedar av gröten. Dricka gick
däremot bättre, och så läste jag igen. Han
lyssnade och snörvlade åter sitt minne av
natten på den svarta fjällvidden, men slog
däremellan upp ett nytt glas, höjde det
och föreslog i gråtmilda ordalag en skål i
botten för våra gemensamma sorger. Ifråga
om humöret, trodde han nog att jag låg i
lä för honom. Och det var gott att sitta
tillsammans med en olycksbroder och ha
det så här »koseligt» en natt som denna,
pustade han och tömde sitt glas, medan
stora tårar runnö nedför hans magra kinder.
Alltså tillbragte jag på detta sätt denna
Sankt Hansnatt, till dess vi lade oss på
golvet att ta en blund. Ty, menade han,
om vi även följande morgon befunno oss
här i jämmerdalen, så borde vi vara något
utsövda. Han hade mera bukköl i källaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
