Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Bellmans farfar. Professor Johan Arent Bellman. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmans farfar
dog 1697 och fästmannen utgöt sin sorg i en
Elegi på svenska, tyvärr lika litet bevarad
som hans övriga dikter, både de svenska
och latinska.
Icke minst för att skingra sin saknad
accepterade Bellman nu med tacksamhet ett
fördelaktigt anbud att redan på nyåret 1698
företa en flerårig, europeisk resa som mentor
för en av sina tidigare elever, den nu 22-årige
greve Herman Fleming, son till kungliga
rådet Klas Fleming och friherrinnan Anna
Cruus, hovmästarinna hos drottning Ulrika
Eleonora d. ä. Klas Fleming hade avlidit
1685 och förmyndare för barnen, vilka för
faderns förtjänster av Karl XI år 1687
upphöjts i grevligt stånd, var kungliga rådet
Fabian Wrede, som nu med adjunkten
Bellman gör upp den långväga reserutten
över Danmark, Tyskland, Nederländerna,
England, Frankrike, Schweiz och Italien
tillbaka över Venedig, Wien, Prag, Dresden
och Berlin. Under hela resan, som framför
allt skulle bli av den största betydelse för
hans egen utveckling, kom Bellman att
skriva en utförlig dagbok. Den var ännu
tillgänglig för Upmarck, då han höll sitt
minnestal över honom, men är numera
tyvärr försvunnen. I det ur alla synpunkter
vackra minnestalet över vännen skildrar
Upmarck emellertid ganska utförligt resans
förlopp och framhåller, hurusom Bellman
ej försummade något tillfälle att inhämta
lärdom eller bildning. Särskilt prisar
Upmarck honom därför, att han — i motsats
till många andra — kommit hem från
utlandet lika ädel, oförvitlig och älskvärd, som
han var, när han for ut. Han hade inte
förändrats: »Ingenting misstänksamt eller
bedrägligt som hos italienarna, inget
lättsinnigt eller tillgjort som hos fransmännen,
inget skrytsamt eller herrefolksaktigt (nihil
grandiloquium aut sesquipedale) som hos
tyskarna» hade han tillägnat sig. Några från
resan bevarade brev äro ytterligare ägnade
att belysa den, samtidigt som de bestyrka
Upmarcks syn på Bellmans personlighet.
Den unge Fleming torde ha varit väl
förberedd att dra den fullaste nytta av resans
lärdomar att döma av den vidlyftiga
undervisningsplan, som hans nitiske informator
tidigare framlagt för Fabian Wrede,
daterad den 12 december 1696. Bellman vill
där visa hur studierna hittills bedrivits och
vad som nu borde tillkomma. Det är en
förvånande mångfald ämnen som fylla
arbetsdagen. Man börjar klockan sex på
morgonen med bön och bibelläsning och slutar
dagen först klockan sju på kvällen. Särskilt
framhålles »Doctrina juris naturalis et
poli-tices såsom ett bland de värdigaste studier».
Latin läses »från kl. 7 till 9 varje morgon,
varefter Greven Öns- och Lördagar
uppvaktar i Hovrätten». Klockan två
eftermiddagen kommer dansmästaren med sin lilla
pochette i fickan och »till1 3 dansar
Greven». Liksom slanten sist i ABC-boken
väntar även i instruktionen en belöning på
slutet. Sista punkten i den långa
ämneslistan meddelar nämligen att herr greven
»för att stundom sig divertera» även
kommer att få åtnjuta »någon» undervisning i
musik. —■ Herman Fleming blev med tiden
kammarherre hos änkedrottning Hedvig
Eleonora och dog vid femtiotre års ålder
barnlös i Stockholm.
I Sverige hade den femtonårige Karl XII
nu själv bestigit tronen. Det är under de
första, lugna åren före Narva som
adjunkten Bellman och den unge Herman Fleming
företa sin omfattande Europaresa. I
Januari 1698 anträder man färden söderut.
Första längre uppehållet göres i
Köpenhamn, detta Nordens Aten, där man beser
kyrkor och slott, universitet, bibliotek och
börs. Särskilt nämnes det berömda
»Wal-kendorffs kollegium», som under
århundraden spelat en så framträdande roll i dansk
lärdomshistoria, då lämnande fri bostad åt
16 fattiga studenter i det forna
karmeliter-klostret. Naturligtvis gör man pliktskyldi-
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
