Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Bellmans farfar. Professor Johan Arent Bellman. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Stålhane
gast alla dessa besök hos prominenta lärde,
som var gängse bruk under dylika
bildnings- och uppfostringsresor. Den medförda
stamboken fick väl då också en eller annan
mer eller mindre djupsinnig autograf.
Över Pinneberg gick vägen sedan vidare
till Hamburg, där man inträffar i februari.
Här skyndar den musikälskande
färdledaren att förskaffa sig en liten vacker
»Citrin-chen», d. v. s. en citrina, en mera ovanlig
form av klockcittra, som vid denna tid
tillverkades framför allt i Hamburg, varför
detta instrument vanligen går under
namnet »Hamburger citrinchen». Numera äro
endast ett tiotal sådana överhuvudtaget
kända. Det mest berömda exemplaret,
mångfaldiga gånger omtalat och ännu
oftare avbildat, är det av Bellman inköpta.
Det tillhör nu Vitterhetsakademien. På
locket har med bläck gjorts följande
anteckning, obekant av vem: »På denna cittra
har professor Bellman spelat i Rom, ärfd
av hans sonson C. M. Bellman.» Redan som
gosse lärde sig skalden att spela på detta
instrument och blev snart så skicklig att
han även kunde ge lektioner i att spela på
cittra, »vilket instrument jag», som han
skriver i sin självbiografi, »den tiden (1759)
ojämförligen trakterade». Cittran är numera
deponerad hos Svenska akademien.
Från Hamburg bege sig våra resenärer
närmaste vägen till Holland, vars förnämsta
universitet och dessas berömdheter besökas.
Genom Belgien går färden sedan över
Kanalen till London, där man stannar en månad.
Som omväxling med de allvarligare
studierna unnade man sig nu också någon
förströelse. Särskilt nöje tycks gästerna från
Norden ha haft vid åskådandet av
dresserade leoparder, pantrar, tigrar och andra
exotiska djur. Det var annat än de
fängslade björnarna hemma i Stockholms
Slakthus eller Kungliga stallets otympliga kamel.
Även opera och andra teatrar besöktes. För
magister Bellman blev dock största
behållningen av Londonvistelsen den utmärkta
ciceron han fick i den som framstående
filolog kände lärde teologen Richard Bentley,
kunglig bibliotekarie vid S:t
Jamesbiblioteket, vilken vid denna tid just stod mitt
uppe i den ryktbara striden om de s. k.
Falarisbreven, vilka han ovederläggligt
lyckats bevisa vara falska. Striden blev som
bekant närmaste anledningen till Swifts
komiska hjältedikt »Battle of the Books», en
svidande satir över det lärda pedanteriet.
Bellmans möte med Bentley ledde till den
mest intima bekantskap och den senare blev
svensken en värdefull ledsagare på
bibliotek och museer.
Hösten 1698 är man i Ludvig XIV:s
Paris, där vistelsen kom att vara närmare ett
år. I ett brev på engelska av den 18
november 1698 skriver Bellman till dåvarande
professorn i teologi i Uppsala, Lars
Norrman, att han till en början icke väntat sig
något utbyte för sina studier av ett längre
uppehåll i Paris, men att han lyckligtvis
funnit, att han misstagit sig: »Tvärtom,
jag börjar mer och mer trivas i denna stad.
En anledning därtill är de bekantskaper jag
här gjort med många lärda och berömda
män. En annan är, att jag så ofta jag vill
kan besöka de bästa bibliotek i världen.
De äro sexton tillsammans, därav tre
offentliga, det kungliga, Mazarins och S:t
Victors.» Främsta skälet, varför han trivs
så bra, är dock att han här för första gången
fått verklig arbetsro och mera tid för egna
studier. »Jag skall söka draga största nytta
härav, trots att vi här ofta bli störda av
våra egna landsmän.» Efter att ha lämnat
en längre redogörelse för senaste teologiska
nyheter på den parisiska bokmarknaden
utbrister Bellman: »Det är rent otroligt så
många förträffliga boklådor här finns; icke
förty äro böckerna som allting annat
mycket dyra.» Om universitetsstudierna
skriver han bland annat: »Här är en oräknelig
mängd doktorer, kandidater och studenter.
Varje dag från sex på morgonen till sex på
kvällen hållas disputationer på Sorbonne i
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
