- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
82

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hermann Hesses och Franz Werfels utopier. Av Walter A. Berendsohn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Walter A. B e r en d s o h n

en sådan vandring blir det lika ljust och
vackert i hans roman som när han talar
om musiken och dess verkan.
Framställningen av människornas onda lidelser tar
Hesse på sig som en plikt, när han blir
svårt beträngd av verkligheten, såsom efter
första världskriget i »Stäppvargen» och de
samtida dikterna. Det andra världskriget
kastar sin skugga över »Das
Glasperlen-spiel» och tvingar honom att taga
befattning med Tysklands farofyllda problem,
den djupa klyftan mellan den andliga
eliten och samhällsväsendet. Han inför det
i gestalten av Joseph Knecht, som förutser
och förutsäger ordens undergång och
lämnar den för att genom sitt exempel visa
en ny väg att överbrygga klyftan. Han
uttrycker därmed att den bristande
skapar-förmågan inom glaspärleorden beror på den
alltför vittgående lösgörelsen från det
samhälleliga. Det är betecknande att Hesse
låter honom dö vid början av hans nya
gärning. Han kan peka på problemet men
föga bidraga till dess lösning. Johannes
Edfelt slutar sin recension över den indiska
berättelsen »Siddartha» (först utkommen
1923) med en fråga: »Siddartha är ett
sällsynt ädelt litterärt konstverk, därom
behöver meningen bara vara en. Men kan dess
förkunnelse för den västerländska
människan, dignande under tidens börda, fånge
i de järnhårda motsättningarnas värld, bli
mer än en sviktande bro för ett flyktförsök?»

Alfred Neumann har i sin roman »Es
waren ihrer sechs» givit ett tvärsnitt genom
hela tyska borgardömet under den
nationalsocialistiska tiden och rest ett lysande
minnesmärke över de personer vid
Mün-chens universitet som uppkallade till kamp
mot Hitler och fingo ända sitt liv under
bödelsyxan. Längst in även i denna roman
skönjes samma tragiska problem: tron att
andlig kunskap och dess överantvardande
från släkte till släkte vore nog för att
befordra eller åtminstone vidmakthålla
mänsklig verksamhet. Nej, det räcker inte med

andlig inställning och hållning hos en elit,
den måste också verka, måste kunna göra
sig gällande i mänsklighetens sociala liv, den
måste förändra och gestalta det, annars
blir dess egen existens hotad, ja dess
skaparkraft dragen i tvivelsmål. Det visar
den tyska historien påtagligast, men det

är förvisso inte enbart ett tyskt problem.
* *

*



Vida tyngre än över Hermann Hesses
verk faller andra världskrigets slagskugga
över Franz Werfels »Der Stern der
Ungeborenen» (1946). Jag tvivlar inte på att
Werfel fått impulser från Hesses
diktning. Även i hans framtidsroman finns en
elit med särskilt vetande och kunnande,
och katolska kyrkan har liksom hos Hesse
bestått genom alla växlande öden. Men
dessa överensstämmelser försvinna i
mängden av olikheter. Werfel kan vara säker på
att den tekniska utvecklingen inte så lätt
upphinner honom. Han har förlagt sin
utopi ungefär hundratusen år framåt. Hans
fantastiska reseberättelse från landet
Ingenstans anknyter visserligen till vår tids
föreställningar, men han utformar dem med
oerhörd djärvhet.

Maria Kuncewiezowa har i
Vecko-Journalen publicerat en utopisk novell
»Hemmet», som tilldrar sig strax efter tredje
världskrigets slut. Hela jorden är en
sovjetstat, människorna kommenderas till
sitt arbete från ort till ort, barnen övertagas
av staten, familj och hem finns det inte
mer, folket bor i underjordiska numrerade
rum. En lärarinna studerar på sin fritid
de undertryckta tidigare språken, men kan
med bästa vilja inte göra sig en
föreställning om vad ordet »hem» betyder och
söker hjälp hos en urgammal kvinna som
på kvällen sitter och stirrar i skymningen
på ett hus som fått stå kvar. Då
lärarinnan beslutar sig för att ta sin bostad där
en tid, avråder hon energiskt men fåfängt;
då ber hon om tillstånd att få gå med och

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free