Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Filmkrönika. Av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Lundkvist
sanna diktens oväntade drag. Filmen är
mycket aktningsvärt hantverk. Till konst når
den väl endast i några scener från
gränssjöarna, med stämningen av månförsilvrad
höst kring flyktingen och den italienska
tvätterskan vid stranden.
Mitt under kriget har den märkligt
fristående tysken Helmut Käutner kunnat göra
sin film Under broarna. Det är en lugnt
framflytande berättelse om två män på en pråm
som får en flicka till ressällskap i kajutan.
Psykologiserandet kring de tre personernas
moraliska hämningstrassel är litet
tålamodsprövande men utfyller filmen och föranleder
några välfångande storstadsstämningar från
ett av krig oberört Berlin. Det är livet
ombord på pråmen som är fint återgivet, inte
minst genom ljudkamerans lyhördhet för alla
karakteristiska knarrningar och kluckanden.
Också människoskildringen blir i detta
avsnitt till ett stycke folkligt kammarspel, där
trumpen flickskygghet bryter mot manlig
självsäkerhet och fumlighet i en allmän
stämning av lätt vardagsvemod. Artistiskt har
bildsvepen från floder, broar och rökiga
rymder ofta ett raffinerat drag av kolteckning.
Bland säsongens svenska filmer finns det
en som visar vissa nya ansatser: Det regnar
på vår kärlek av Herbert Grevenius och
Ingmar Bergman. Den har en prägel av
frejdig improvisation, den försöker sig på
ovanligt direkta grepp, den är en smula
van-vördig mot samhällsslentrianen och ställer
på ett lätt upproriskt sätt det levande livet
mot de stelnade institutionerna. Redan i
upptakten går det raskt men något
lättvindigt till: ynglingen och flickan som möts
i väntsalen blir hastigt ett par som av regnet
drivs att bryta sig in i en kolonistuga. Trots
att de båda bränt sig på den sociala
verkligheten är de fulla av iver att etablera en
regelrätt, skattebetalande familjeidyll. Men
först är det en del samhällsrepresentanter och
andra som måste jäklas, den mänskliga
misstron och ondskan ordnar fallgropar åt dem
och så slutar det med en domstolsscen där
demaskeringen blir ömsesidig. Karikatyrerna
på olika slags falska förmyndarmänniskor
är lustigt tecknad, inte utan elak
träffsäkerhet. Försynen i skepnad av ett slags vänligt
pannrynkande advokat håller en inte särskilt
tillförlitlig kontakt med de båda unga, medan
Frestaren uppträder som en livsbesviken,
kattälskande enstöring. Litet tunn och flyktig
verkar denna film, litet vacklande mellan
idépräglad allegori och journalistisk
snabbrealism. Men den har också en äkta fläkt av
ungdomlig tilltagsenhet, av oro, uppriktighet
och en resolut vilja till resultat.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
