Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Roland Svensson. Ett målarporträtt. Av Hans Cederqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans C ed er q u i s t
F r å n V it kobb i »N a s c n».
både djupare och högre, och därtill kommer
en tydlig tendens att ställa dem i enkla
plan intill varandra, varigenom fastheten
i bilden ytterligare ökas.
Uppbyggnadssättet leder tankarna till Helmer Osslunds
fjällandskap. Men det är här icke frågan
om konstnärlig influens utan vissa
gemen-samhetsdrag mellan ytterskärgården och
fjällen, som är varje vanebesökare i båda
trakterna välbekant och som förr eller
senare slår betraktaren av vegetationen,
mossorna, björkarna, vidderna,
formationerna och de höga rymderna med deras
färgspel från pastell- till kalla
emaljtonarter.
Teckningarna och litografierna äro klara
och enkla i linjerna och ge ännu klarare
besked om hans strävan efter enkelhet och
formmättnad.
Han använder sig därvid av starka
motsättningar mellan papperets färg och en
djup, kolaktig svärta i stiftet; bildelementen
tonas ofta med en hel ljusgrå, blyaktig
ton och skrivas sedan ut i detalj med en
enkel streckgång inom den tonade ramen,
varigenom formen blottlagges och en
säregen mättad ljusverkan uppnås.
Tillvägagångssättet är klassiskt och erinrar om
strecken i Rembrandts små ljusfyllda
landskapsskisser.
Karakteristiskt för varje blad av Roland
S. är den grova, enkla konturlinjen, som
tynger skildringen och dessutom ger den en
egenartad djupverkan.
Det är i teckningen och litografien
framförallt två ögrupper, som fångar hans
intresse, och vilkas fysionomier han ägnat
åratal att studera, nämligen Lilla Nassa
och Gillöga. Båda dessa skärgårdar bli
under långa tider hans boplats — ett
naturens diktverk i två sällsynta upplagor,
utställda till havs 6 mil öster om Stockholm
och läsbara endast för dem som hitta dit,
men fyllda av infernaliska infall från
björkriset ända ned till strandskoningen. Här
finns sammanlagt väl ett 20-tal stugor,
bodar, som rymma ett rum med fållbänkar,
öppen spis, ett bord — vanligen vid fönstret
— och några träpallar. Utanför rummet en
förstuga, där fiskeredskap och tombuteljer
sämjas om utrymmet. Härute tillkommer
åtskilliga av hans bästa interiörer: ett slags
sakliga och finstämda natures mortes, i
vilka de döda tingen berätta och
symbolisera livet i skärgården. Vinterlandskapen
äro talrika och dessa motiv utöva på honom
en särskild lockelse genom sin
formförenkling och sparsamma färgskala.
Sommarlandskapets stora linjer och samtidigt
myller av färger får i litografien en ännu mer
gripbar tyngd och fasthet än i pastellen,
beroende på den tekniskt sett nödvändiga
begränsningen i färgvalet.
Roland S. har ett starkt färgkänsligt
öga, om vilket varje pastell vittnar, och
det har jämte hans djupa insikter i grafisk
teknik gjort honom till en av vårt lands
främsta grafiker, väl värd att visas, när
vår konst skall gå utom landet. Något som
också skett, senast vid utställningen av
svensk grafik i London våren 1946.
Det är självklart, att hans hemvist
Möja utnyttjas som motivkrets, med
Ramsmora, Långvik och Loka byar. Men det är
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
