Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ensamhetens stad. Av Åke Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke L e an d e v
trådde sin dimlätta dans, skulle stjärnornas kyla nog hämnas:
intet får röra sig här, och med sina spikar av silver
skulle den nagla dess släp fast vid den frostiga jorden.
Ingenting, ingenting alls. Det är kallt och klart, och en trädgård
ligger för ingentings skull om natten och lyssnar till intet.
III.
Ingenting, ingenting alls. Jag har sagt till mig själv: det är intet,
ingenting, ingenting alls, det är tältet av is, som är tystnad,
tältet av is och dessa kristaller av is i min trädgård,
dessa kristaller av is, som jag fogat i mönster vid mönster,
— vattnet som frusit till is är blått och nu härmar jag himlen,
stjärna vid stjärna jag lagt, men jag vet, det är lek, det är intet,
ingenting, ingenting alls, det är lek, det är lögn, det är intet,
ingenting, ingenting alls, men jag leker ibland, att jag leker
att något är på andra sidan muren,
(jag har betraktat mina murar länge,
de fyra murarna omkring min trädgård,
och ingen dörr är, ingen kommer till mig:
vem skulle komma. Och jag längtar inte.)
att det är droppar, fallande som tårar,
som tårar falla i ett isigt bäcken,
och det är lyhört, och jag hör alltsammans:
det är vid muren och det kallar på mig,
och jag vill ut för kanske något annat
är utanför
då ser jag åter: dessa murar,
jag själv är muren som är sluten kring mig.
Det är vid muren, och det kallar på mig,
vad skall jag svara, finns ett svar till detta
låt trädgård vara, som fått frid i tystnad,
i tystnadstältet, o låt trädgård vara
men hela natten hör jag droppar falla,
jag hör i sömnen som ett sällsamt urverk,
av is kanhända, men det slutar inte,
det säger till mig, att det går mot något,
det går mot något,
går mot något annat
ingenting, ingenting alls, jag har sagt till mig själv: det är intet,
ingenting, ingenting alls, det är tältet av is, som är tystnad,
tältet av is och dessa kristaller av is i min trädgård,
— vattnet som frusit till is är blått, och nu härmar jag himlen,
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
