Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstutställningar i London. »King's Pictures» i Royal Academy. Av Aron Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aron A ndersso n
Hans Holbein d. y. Der i ch Born.
1533■
Windsor Castle.
de äro i den kungliga familjens privata
sviter i Buckingham Palace, Windsor Castle,
Hampton Court, etc.
Samlingens historia går tillbaka till de
första medlemmarna av Tudorätten, men
den förste regent, om vars konstsamling vi
ha några närmare underrättelser, är Henrik
VIII. Konungens vägande insats i engelskt
konstliv genom förvärvet av Hans Holbein
som hovmålare är allmänt bekant, men
egendomligt nog finns inte något porträtt
av mästaren i samlingen med hemortsrätt
där sedan konungens egen tid. Detta beror
emellertid på senare ägares handhavande
av samlingen och icke — som man kanske
skulle vara böjd att förmoda — på att
konungen blivit avogt stämd mot sin
hov-konterfejare, besviken på denne realismens
mästare framför andra, sedan han
konfronterats med Anna av Cleve, modellen till det
sköna porträttet, numera i Louvre, som
retat konungens aptit och föranlett hans
frieri. (Det desillusionerade Blåskäggets
yttrande om »den flamländska märren» vid
mötet i Rochester har ju blivit ett bevingat
ord.) Inte desto mindre rymmer samlingen
utsökta Holbeinporträtt, förvärvade av
senare regenter med konstsamlarintresse —
det mest intagande är kanske porträttet av
den unge köpmannen Derich Born,
modellen framställd i midjebild, lutad mot en
stenbalustrad och med den svarta
sidendräkten och baretten avtecknande sig mot
en blågrön fond, livad av en vinbladsranka
i höstligt brungula färger. Det rofyllda,
harmoniskt avrundade och ändå i varje tum
intensivt levande porträttet ger nästan skäl
för den paradoxala överdriften i den
latinska versrad, som löper utmed dess undre
kant och som i översättning lyder: »Här
är Derich själv: lägg rösten till, och ni må
undra över, om målaren eller hans fäder
skapat honom.»
Porträttet förvärvades av Karl I, den
störste konstsamlaren på Englands tron och
en av de mest betydande för alla tider. I
van Dyck fann konungen en samtida
por-trättör, som tillfredsställde både hans
fåfänga och hans krav på konstnärlig kvalitet,
och det är inte mer än rätt, att van Dycks
porträttstudie av konungen (en face, hel
och halv profil), utförd som förlaga för en
byst av Bernini, fått tjäna som
utställningens »titelvinjett». Om konungens
konstsamling, förvärvad genom köp, byten och
beställningar, fått bevaras intakt till
eftervärlden, hade Royal Academy’s salar i dag
strålat med om möjligt ännu större glans.
Men ödet ville annorlunda. Efter
revolutionen och konungens avrättning såldes så gott
som hela samlingen på auktion, och
mästerverk, främst av renässansens store, som nu
bilda pärlorna i Gamla och Nya världens
museer, lämnade den kungliga samlingen
för alltid. (Ungefär samtidigt avvek ju
drottning Kristina från Sverige med en
kanske inte mindre dyrbar men på annat
sätt förvärvad tavelsamling!) Både van
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
