Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstutställningar i London. »King's Pictures» i Royal Academy. Av Aron Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»K i n g ’s Pictures» i Royal A c a d e m y
Dyck och hans lärofader Rubens äro
dock alltjämt på ett glänsande sätt
företrädda i samlingen — van Dyck, som med
sin förkärlek för det eleganta och förfinade
bidragit till att skapa den ideala bilden av
den engelske gentlemannen, främst genom
porträtt av den kungliga familjen och den
högre aristokratien, Rubens bl. a. genom
ett virilt och sympatiskt självporträtt och
ett par praktfulla landskap. — Bland de
konstverk ur faderns samling, som Karl II
efter restaurationen lyckades återförvärva,
märkes framför allt det magnifika
mansporträtt av Tizian (midjebild), som bär namnet
»Jacopo Sannazaro», en av höjdpunkterna
i samlingens italienska avdelning. I sin
förnäma, självmedvetna hållning och sin
mogna. sensualism har detta porträtt något
slutgiltigt att säga om italiensk
högrenässans. Samlingens italienska avdelning är för
övrigt betydande både till antal och
kvalitet, och man erinras om, att intresset för
italiensk renässans, inte minst för de
primitiva mästarna, alltid varit levande i
England. De äldre italienska målningarna
tillhöra huvudsakligen prinsengemålens
samling, som till större delen deponerades i
National Gallery av drottning Victoria efter
makens död. Man är glad att veta, att den
förtjusande lilla pannån med Marias
trolovning, tillskriven Bernardo Daddi, i
vanliga fall finns att beskåda i National
Gallery. Den högtidliga händelsen, utspelad i
en florentinsk trädgård mot bakgrunden av
ett brokigt draperi i rött och grönt och guld,
får mycket av sin fina, poetiska stämning
genom figurernas giotteskt gravitetiska
rörelser och veckfall, men själva det strängt
allvarliga hos Giotto mildras och avtonas
genom de ljusa, glada färgerna, och det är
som om musik och inte ord utginge från
figurernas halvslutna läppar.
Vid sidan av Karl I var Georg IV den
främste konstsamlaren bland Englands
regenter, och hans huvudintresse var
nederländskt iöoo-talsmåleri. Tack vare hans
Tizian. Jacopo Sannazaro. Omkr.
1511.
Hampton Court.
samlarnit är detta måleri det fylligast och
ur kvalitativ synpunkt bäst företrädda på
utställningen. Där finns inte bara
representativa arbeten av världsberömda mästare
som Cuyp, Frans Hals, Hobbema, Pieter
de Hooch, Adriaen och Isack van Ostade,
Rembrandt, Jacob van Ruisdael, Steen,
Teniers, Terborch och Vermeer utan också
utomordentligt goda arbeten av mindre
kända konstnärer. Den samtida franska
skolan företrädes av ett par klassiska landskap
av Claude Gellée och en utsökt genrescen
av Mathieu Le Nain med kortspelande
gossar, en av utställningens sannskyldiga
juveler i sin stränga, kyliga färgskala och sin
kärva, påtagliga men inte påträngande
realism. Franskt 1700-tal är däremot
överraskande magert representerat med ett par
parkscener av Jean-Baptiste Pater.
En kunglig konstsamling med traditioner
som den engelska måste dock med
nödvändighet till stor del bestå av furstliga porträtt
och får också därigenom mycket av sitt
historiska intresse. Konstnärligt bruka dessa
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
