Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Snoilskys »demokratiska» historieuppfattning. Av Hugo Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys »demokratiska» historieuppfattning
Historieuppfattningen i Svenska bilder
är lika personligt präglad som den i August
Strindbergs ungefär samtida Svenska öden
och äventyr. Snoilskys slottsherre, vars
bönder längta att få bygga upp sin
husbondes nedbrända slott, har ett slags
motsvarighet i Strindbergs Herr Beaujolais
de Beaune, som lever på sina utsugna
bönders svett och märg och vars tvingborg
vräkes ned i floden av lavinen, d. ä. av den
sociala revolutionen. Tendensen är tydlig
hos båda diktarna om än mer utpräglad
hos tjänstekvinnans son än hos den
libe-raliserande högaristokraten.
Det är givetvis icke diktarnas uppgift att
skildra historien objektivt. Det har de ej
heller gjort, varken Runeberg, Snoilsky eller
Heidenstam, för att blott nämna några av
de största. De mest lyckade och populära
gestalterna i Fänrik Ståls sägner äro rena
fantasiskapelser, som skalden alltså
kunnat gestalta fritt: Sven Duva, Munter,
N:o 15 Stolt och många andra. De äro som
bekant inga speciellt »finska» typer. Det
har träffande sagts, att de lika väl skulle
kunna ha varit soldater i Fredrik den
stores, Wellingtons eller Napoleons armeer.
För Runeberg gällde det ej att i bilder
skildra finska krigets historia utan att för
nationen skapa heroiska ideal att blicka
upp till (Eirik Hornborg). Snoilsky däremot
har företrädesvis dröjt vid verkliga
historiska personer, som han, i vissa fall
medvetet, tendentiöst idealiserat — t. ex. Olaus
Rudbeck, vilken han i brev till Estlander
karakteriserade som »den gamle
halvför-vridne men dock så sympatiske svärmaren
och patrioten» •—• eller omedvetet
förskönat. Både valet av föremålen för skildringen
och dessas uppmålning röja hans styrka
och begränsning, hans nedärvda tycken
och hans mot dessa ofta kontrasterande
aspirationer, hans miljö- och tidsbundna
ideal och hans nobla ambition.
14—Ord och Bild, s6:e årg.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
