Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vår. Av Gösta Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅ R
Av GÖSTA CARLBERG
i
Liksom jag ännu i minnet kan se tydligt
körsbärsträdet, ungt, vitt i sin blomprakt,
smekande hemmets vägg som ett vänligt
väsen från godhetens värld —
t
Liksom ur minnets dis stiga till klarhet
orter, där jag som barn lyckligt lekte,
liksom i skymningen stundom jag skådar
älskade dödas drag —
Så ur mitt bröst, fyllt av hemkomstens lycka,
stiger homerisk kust, gratiers källa
sjunger om återseendets under,
brusande segersång . . .
II
O, den vårliga dag, då genom larmfylld
sal du går, skönlemmad, glansögd, ädel!
Rusiga friarna tystna och undra:
Vad har Thelemachos hänt?
Lystnad och snöd klokskap aldrig kan fånga
undret som skett, då du i vanmakt såg svikta
hoppet om faderns hemkomst, dig kvalde
brusten och viljelös håg.
Ensam på snäckbrämad strand, kringsvept av havsfrisk
gryningsvind, uggleögda gudinnan
mötte du där. Och stålblank din vilja
vändes mot trångmål och nöd.
Friarnas hop häpen ser dig i hallen.
Misströstans hydra är nedlagd av leende hjälten.
Kring din gestalt står ett vårligt skimmer,
mänsklighetsmålets glans.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
