Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Elias Brenner. Ett trehundraårsminne. Av Boo von Malmborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elias Brenner
vilka han tidtals hade sällskap med
kollegiets sekreterare J. Hadorph. Brenner
skriver om den finska färden: »På denne reesa
war min förfahrenheet i Finska Språket mig
mycket nyttig att utfråga ett och annat,
emedan där åp i Landet sellan nogen Swensk
står att treffa, under warande reesa
noterade och afrijtade iag med största flijt på
alla orter dhe monumenter mig förrekom,
och war min reesa genom heela
Stoorfur-stendömet Finland med fram- och
bak-reesor öfwer 250 mihl.» Det var icke blott
den första antikvariska resa i denna
landsdel utan även en forskningsfärd av för den
tiden enastående omfattning. Under denna
resa tog han även reda på handskrifter av
större intresse, såsom Nådendals märkliga
klosterbok, vilken han hittade på vinden i
Åbo domkyrka.
De många teckningar, som Brenner
utförde under sina olika resor, finnas endast
sporadiskt bevarade, och alla arbeten i
»naturelie färgor» äro förkomna. Hans verk ha
dock kommit att bli av stor betydelse för
den antikvariska forskningen, ehuru hans
namn därvid endast sällan kommit att
omnämnas. Som den förnämsta orsaken
härtill torde kunna angivas det fördomsfria
sätt, på vilket Hadorph begagnade detta
material, ett förhållande, som närmare
utretts av Aspelin. Redan samtiden
uppmärksammade detta, vilket framgår av en
anteckning av Peringskiöld rörande en
runsten från Slaka socken »den hr Elias
Brenner, nuvarande Kongl. Archivi
Antiqvita-tum Assessor, år 1669 afritat, fast
sekreteraren J. Hadorph med sitt samt
formsnida-rens och ritarens Johan Leitzes namn
honom sedermera i träformen utskära låtit».
Det är alldeles påtagligt, att de personliga
förbindelserna mellan Brenner och Hadorph
ej voro goda. Samtidigt som han
uppmuntrade Brenner med försäkran om bättre
lönevillkor, utbetalade han icke helt det
som ursprungligen lovats. Till första
östgötaresan fick Brenner därför använda
Urban Hjärne.
N ationalmuseum, handteckning s samlingen.
sina stipendiemedel, och under den andra
måste han, då inga pengar kom från
Hadorph, som han uppger, en tid i Vadstena
»hwar ingen mig kände lijda mangel och
brist på mitt uppehälle». När han sedan
fick en utbetalning, var den obetydlig. Den
finska resan slutligen fick han finansiera
genom sitt då erhållna farsarv. Här
lyckades han varken genom suppliker eller
muntliga framställningar få ut något, varför han
1672 »nödgades altså upsäia berörde
Colle-gio min tienst, och på annat sätt sökia min
näring, ehuru stoor Lust iag till detta
Antiquitatum Studium hade. Huru rätt
migh härutinnan är wederfahrit, lembnar
lag hwar och en rätsinnig man att
effter-dömma.» Brenners svårigheter under denna
tid kommo sedan att behandlas i flera
kungabrev, och ännu så sent som i hans
adelsbrev 1712 förklarades, att resorna
företagits i enlighet med antikvitetskollegiets
instruktion men verkställts på hans egen
bekostnad.
Brenner kom sommaren 1673 att
företaga ännu en antikvarisk resa, den fjärde,
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
