Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Christianshavnsadeln i mitten av 1800-talet och ett diktarbröllop. Av Holger Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christianshavnsadeln i mitten av 1800-talet och ett diktarbröllo-p
fortsatte sedan Jörgen Roed fått bostad på
Charlottenborg och Hammerichs flyttat ut
på landet, ja, hela livet igenom. Även om
man ej kan räkna professor Hammerich till
Christianshavns adel av samma slag som
de förut nämnda, kan man om honom säga
att han i alla avseenden var en verklig
patricier. Nobel till hela sitt väsen att vara,
älskvärd, urban och utomordentligt
mångkunnig visste han att omsätta dessa
förnäma egenskaper under de 42 år han var
ledare av »Borgerdydskolen», belägen på
Christianshavn, där han själv hade sitt
vackra hem, och där hans hustru Anna
Mathea utövade en storartad gästfrihet,
bestående bl. a. däri, att vem som helst av
deras bekanta, utan att vara bjuden eller
att behöva anmäla sig, var välkommen till
middag hos dem varje onsdag. Det fanns
alltid plats och tillräcklig förplägning.
Fru Hammerich, f. Aagaard var liten till
växten med fina drag och stora blå ögon.
Det var till henne Christian Winther skrev
den älskliga dikten från Kiel, som börjar:
Min lille Kjæreste paa otte Aar!
Jeg hilser Dig fra disse Egne
och som slutar:
Og hvor i Verden jeg saa kommer Hjem;
Jeg bliver Din
Du bliver min, —
Og nu Adj ös! Min Annathea.
Hennes fader var den rika godsägaren
Aagaard på Iselinge invid Vordingborg,
vilken vackra herrgård hon fick ärva vid
faderns död 1867. Hon var tyst och stilla,
men utgjorde likväl centrum i familjen.
Umgänget mellan familjerna resulterade
bl. a. i att Jörgen Roed av Hammerich
fick beställning på en kopia i naturlig
storlek av Rafaels Madonna di S. Sisto i
Dresdengalleriet. Efter c: a tre månaders arbete
kunde målningen levereras, då den
uppsattes i bostadens musikrum, som sedan
benämndes Madonnasalen. Senare
överflyttades den till Iselinge.
Alfred Anton Hage.
Mycket bidrog det förhållandet, att
familjerna hade barn i ungefär samma ålder,
till att umgänget dem emellan blev både
flitigt, naturligt och innerligt. Så var Marie
Hammerich ett år äldre än Helene Roed och
Holger Hammerich likaså ett år äldre än
Holger Roed. Men de blevo ganska snart
skilda åt. Helene gifte sig, reste till Uppsala
och blev svenska, medan Marie förlovade sig
och sedan ingick äktenskap med skalden
Christian Richardt. Från Köpenhamn ingick
under denna tid bulletiner från fru Roed till
hennes dotter, ofta med detaljerad skildring
av vad som tilldragit sig i hennes
födelsestad. En liten passus i ett av breven talade
om det förlovade paret, som hon
tillsammans med sin son träffat borta i en familj,
där Richardt utförde pianomusik och
ackompanjerade en sångerska. Om skaldens
musicerande skriver Helena Nyblom i sina
Minnen att den var något »sövndyssende»,
då han nästan aldrig spelade forte, än
mindre fortissimo och utan nyanser. Mera
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
