Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Edvin Öhrström. Av Ingrid Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingrid Johansson
Man i r an di g J,r öj a. Terracotta.
skönlitteratur, men särskilt under en period
i slutet av 20-talet läste han mycket,
Dostojevskij, Fröding och andra. Vid samma tid
var han djupt gripen av Josephsons och
Hills sjukdomskonst. Men, som han själv
skildrar det, en dag i början av 30-talet när
han stod och arbetade på en skulptur och
försökte göra den så intensiv som möjligt
gick det plötsligt upp för honom, att det
inte endast var i det främmande och
storslagna som man kunde söka intensitet.
Också det mest vardagliga var fyllt av ett
intensivt liv. En enkel stående gestalt kunde
vara mycket mer uttrycksfull än
invecklade och romantiska motiv.
Ett tidigt arbete av Öhrström, ett
porträtt, skildrar hänsynslöst en människas
karaktär. Av de olika krafter som skapar
människans psyke är det tydligt att inte
de intellektuella fått dominera här.
Huvudet får starkt liv genom sin tunga form och
genom den rörliga ytan. Karakteristiska
drag har understrukits, men ingen
stilisering har fått gripa in i verkligheten.
I den egyptiska skulpturen såg Öhrström
inte »en ren skulptural form» — en ganska
intetsägande men gärna använd fras —
utan »dess mångsidighet i att med lugnt
avvägd realism behandla levande och ’död’
form utan att det ena utvecklats på det
andras bekostnad.» Människan inordnas i
en helhet och överordnas inte alla andra
ting. Samma kraft genomgår allting, den
är inte en besjälande världsande utan lyder
de lagar som den moderna fysiken och
kemin utforskat. Konstnären vill som en
konsekvens av detta inte vara en passiv dekor
på tillvaron, utan han vill vara med i det
som sker, vara en del av tiden. Detta är ju
ett tidstypiskt betraktelsesätt som delas
av skulptörer av helt motsatt karaktär,
konstruktivister, suprematister etc.
Öhrström har gjort en marmorskulptur
av en sovande flicka, som ligger på en rikt
dekorerad bädd. En kritiker har noterat,
att bädden kanske konkurrerar litet för
mycket med den sovande. Konstnären har
här inte intresserat sig endast för den
mänskliga gestalten. Det är inte en realistisk bild
av kroppens kurvor och musklernas spel
som varit hans mål, inte heller har han sett
kroppen som en ren form. Skulpturen är
ett poem där den unga vilande flickan och
dekoren omkring henne förenas till en
helhet. I många av arielglasen möter samma
blandning av figurer och dekorativa motiv.
Man förstår att Fröding som så intimt vävt
samman fantasi och verklighet i sin dikt
är den skald som mer än någon annan
fängslat Öhrström.
Öhrström gjorde 1932 i Paris ett porträtt
han kallat Man i randig tröja. Det inköptes
av Nationalmuseum. På frågan vem
porträttet föreställer svarade skulptören: »Det
föreställer en människa, en vanlig alldaglig
man. Han intresserade mig just för sitt
vardagliga och mänskliga utseendes skull.»
Varsamt har han fångat de karakteristiska
dragen och skildrat dem med knappa medel.
Modellen var Albin Amelin, som Öhrström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
