Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Edvin Öhrström. Av Ingrid Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edv in Ö hr st r öm
träffade i Paris och kände stark gemenskap
med. Amelin skrev i resebrev från Paris:
»Hyrde en ateljé i Montrouge utanför
staden och är nu sysselsatt med de måleriska
problemen i de typiska förstadsmotiven:
fabriker, vagnsskjul, bensinstationer,
ar-betarspårvagnar, köksträdgårdar samt det
röda vattnet i en liten kanal utanför ett
färgeri.» Öhrströms modell för en alldaglig
man sökte alltså själv det vanliga och
alldagliga. Idealet av en konstnär är för denna
krets inte det stora geniet, som till varje pris
måste bryta av från mängden. Nya
samhällsskikt började göra sig gällande inom
konst och litteratur, och konstnärerna
understryker gärna att de inte kommer från
överkultiverade intellektuella skikt.
Henri Laurens bekände 1935 i en intervju
sin tro på den enkla människan: »Det fanns
endast ett hopp att stjälpa medelmåttans
dogmer och ideologier: mannen av folket,
som stod instinkterna närmare. Tyvärr
håller vårt samhälle på att också föra honom
bort från naturen och göra honom till en
bourgeoisiens lärling. En kultur av
undermålig och alltför bristfällig kvalitet fråntar
honom tron på allt som undgår dess
förklaringar och förbjuder honom all respekt
för det som är sällsynt och märkligt.» I
enklare form låter det från en svensk
författare i början av trettiotalet: »Bort med
all onaturlig politess! Bort med denna
’kultiverade’ undfallenhet! Vi måste ha fram
den rättframma, enkla nordiska stilen med
all dess kraft och hela dess humör.» Idealet
för en människa finner denne författare
inte i den intellektuella utan i de kraftfulla
svenska arbetarledarna. Intresset för det
primitiva också i konsten, inte endast för
den förenklade uttrycksfulla formen utan
för dess uppfattningssätt, är symptomatiskt
för frisksportens och nakenkulturens
årtionde.
För Arbetarbladet i hamnstaden Gävle
med dess närhet till sågverksdistrikten
utförde Öhrström 1943 en relief i konststen
Relief i konststen för
Arbetarbladet i Gävle.
med en sågverks- och en hamnarbetare.
En uppgift med liknande motiv hade han
tidigare haft i en glasrelief för Halmstads
rådhus med motiv från livet i en hamnstad.
Skulpturen för Arbetarbladet visar i hög
relief två atletiska gestalter med kättingen
och stocken som symboler för sitt yrke.
Formen är enkel och utan detaljer.
Naturens former har använts för att ge det
intryck av kraft som konstnären velat ha
fram. Han har framställt levande och död
materia »utan att det ena utvecklats på
det andras bekostnad». Det är harmoni och
jämvikt över denna apoteos över den
segrande och självmedvetna arbetarklassen,
det är inte en skildring av den sociala
kampens dystra sidor, naturligt nog då det
gäller en monumentalskulptur för en
arbetartidning. Men han har också skulpturer av
mindre monumental prägel, där han sett på
sina modeller ur arbetarklassen med samma
ögon. De robusta typerna har intresserat
honom. Tidigt skulpterade han brottare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
