Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Edvin Öhrström. Av Ingrid Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I n grid Jo li a n s s o n
V år flickan. Brons.
boxare. Tjurar är de djur han helst tecknat
och också skulpterat. »Vårflickan», inte
ensamstående i Öhrströms produktion men
kanske det bästa exemplet i sitt slag, är en
frodig typ, också skildrad i teckning. Det
är långt ifrån något skimmer av poesi i
vanlig bemärkelse över denna gestalt. Men
konstnären har, trots det naturalistiska
skildringssättet, inte sett sin modell med
motvilja, utan hans fantasi har inspirerats
under arbetet att ge den svällande formen,
den blommiga, starkt mönstrade klänningen,
den veckade remsan kring den djupa
halsurringningen och den utstyrda hatten. En
liknande skulptur har Öhrström kallat
»Lillelördag». Den glädje och självmedvetna
tillfredsställelse som fyller flickan när hon
uppriggad ger sig iväg ut på lillelördagen
har satt konstnärens fantasi i rörelse. Han
har använt modellen inte för att detalj troget
skildra det yttre utan för att med rent
konstnärliga medel skildra en karaktär.
Att Öhrström intresserat sig också för
det moderna måleriet har han själv vittnat
om i sitt resebrev från Paris, där han bl. a.
studerat Picassos utställning. I hans glas
är denna anknytning till Picasso och
surrealismen tydlig, medan han i skulpturen
alltmer avgjort håller sig på en mer
verklighetsnära väg. Också i skulpturen
försökte han sig ett tag på kubismen, men
verkligheten intresserade honom alltför
mycket för att han skulle gå vidare på en
abstrakt linje. Att han dock är avgjort
aktuell i sin form är tydligt. Det som ger
hans konst dess styrka är att han använt
moderna uttrycksmedel både i
komposition och detalj behandling för att ge
starkast möjliga uttryck för sin upplevelse
av verkligheten.
Frågan om relationen mellan arkitektur
och skulptur har inte några självfallna
lösningar i vår tid och har inte studerats
tillräckligt av nutida skulptörer. Men man
ägnar den nu allt mer intresse. För
Öhrström har den kommit att få aktualitet i
och med att han sysslat med större arbeten
av monumental karaktär, där han sökt nå
utöver den enstaka figuren och skapa
sammansatta kompositioner. Hos sin lärare
Milles beundrar han sinnet för hur en
skulptur skall placeras och hur stor den bör vara
i förhållande till den plats den är bestämd
för. Problemet för Öhrström som för andra
av hans generation är att nå en form för
monumentalskulptur fri från den
dekorativa ytlighet som man ofta möter i
tjugotalets brunnar och andra monument.
Öhrström har en egen form i sina stora
reliefprydda stenblock. Hans mål tycks
vara att skapa konstverk som har hög
konstnärlig kvalitet utan att vara
svårförståeliga och verklighetsfrämmande. Den
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
