Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk kyrkohistorisk forskning under det senaste årtiondet. Av Hans Cnattingius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk ky r k o historisk forskning
köpings stift intill 1856, 1941) och övre
Norrland. Ehuru man i dessa undersökningar av
stiftshistorisk karaktär i regel bemödat sig om
att ta hänsyn också till folkkaraktär och
sociala förhållanden, måste det nog sägas, att
sådana synpunkter hittills givit ganska klent
utbyte. Det bästa, som skrivits om väckelse
och sociala förhållanden hos oss, finnes i
E. H. Thörnbergs skrifter och i Westins
uppsats Den svenska frikyrkorörelsens
förutsättningar (De frikyrkliga samfunden i Sverige,
1934) samt hans inledning till arbetet Svenska
folkrörelser, del 2.
Man kan knappast vänta, att en väckelse
skall vara i stånd att ge en objektiv bild av
kyrkan och hennes tjänare. Allteftersom
forskningen skrider fram, modifieras också den
teckning, som levererats av nyevangelism
och frikyrklighet. Det svenska prästerskapet
från 1800-talets mitt framstår utan tvivel
som i regel moraliskt respektabelt och
intellektuellt ganska högtstående. Men
svagheterna är ofrånkomliga. Man saknade alltför
ofta folklighet och en självupplevd, kristet
central förkunnelse. Därtill kom, att den
folkliga frihets- och jämlikhetssträvan
gynnade religiös separatism och att denna som
Westin framhållit erhöll en gynnsam jordmån
i den i de nya järnvägs- och
industrisamhällena framväxande medelklassen. Ödesdiger
blev också prästerskapets bedrövliga
kyrkopolitik under 1850-talet. Till detta jäsande
årtionde har Newman koncentrerat sitt stora
verk Gemenskaps- och frihetssträvanden i
svenskt fromhetsliv 1809—1855 (1939), som
med ett sällsynt rikt material belyser
decenniets väckelser och högkyrklighetens kamp
för att bemästra situationen. Att den s. k.
sakramentallagen 1855 kunde genomdrivas
av ärkebiskop Reuterdahl med gillande från
regering, riksdag och större delen av svenska
folket vittnar om en för oss nästan obegriplig
ofördragsamhet. Ett annat gediget bidrag till
1800-talets kyrkliga utveckling föreligger i
Bengt Sundklers avhandling Svenska
missionssällskapet 1835—1876 (1937), där det
svenska missionsintresset tecknas, dess
förskjutning från interkonfessionalism till
kon-fessionalism, från sällskapsmission till
kyrkomission, från understödjande av utländsk
mission till upptagande av en Svenska
kyrkans egen mission.
Professor Pleijel har under senare år
uppmärksammat ett nytt arbetsfält, den
kyrkliga folklivsforskningen. Vad Pleijel därmed
vill komma åt är minnena av den kyrkliga
enhetskultur, vilken intill skiftena,
väckelserna och den industriella revolutionen under
1800-talets senare hälft överallt präglade livet
i svenska bygder. Byn och socknen utgjorde
i äldre tid ett kollektiv, buret av samma, till
stor del kyrkligt bestämda livssyn och
livsrytm. Genom uppteckningar av lärjungar och
andra vill Pleijel söka rädda vad en äldre
generation kan ha att förmäla om
försvinnande kyrklig folksed. Särskilt noteras allt
om äldre andaktsbruk och
uppbyggelselitte-ratur. Under det sista årtiondet har
bouppteckningarnas bokförteckningar, som går
tillbaka till 1700-talet, tillvunnit sig ett livligt
intresse från kyrkohistorikernas sida. Till sin
överraskning har man funnit, att det var den
gamla bönbokslitteraturen från 1600-talet,
som — tryckt i nya upplagor— i stor
utsträckning dominerade hemmens bokförråd ända in
på 1800-talet. För att kunna genomföra
systematiska forskningar efter dessa linjer har
Pleijel sedan en del år organiserat ett
Kyrkohistoriskt arkiv i Lund, som nu åtnjuter
statsbidrag. I anslutning till vad som yttrades om
sockenlivet i äldre tid är det angeläget att
fästa uppmärksamheten på K. H.
Johanssons avhandling Svensk sockensjälvstyrelse
1686—1862 (1937), ett arbete, som
behandlar för svensk folklig självstyrelse
väsentliga ting. Den svenska sockenstämman
måste betecknas som en imponerande, för
sin tid högst märklig demokratisk
institution. Var förekom väl eljest, att t. o. m.
drängar och pigor tillfrågades i ärenden,
som angick dem?
Denna översikt över den svenska
kyrkohistoriens senaste landvinningar och aktuella
arbetsuppgifter har som redan framhållits
inga anspråk på fullständighet. Goda bidrag
ha sålunda lämnats även till medeltiden och
den allra sista epoken — beträffande den
senare må nämnas Nils Karlströms nyligen
fullbordade ståtliga volym om Kristna
samförståndssträvanden under världskriget 1914
—1918 med särskild hänsyn till Nathan
Söderbloms insats. Om de sista 10—12 åren för den
svenska kyrkohistoriens del inneburit ett
intensivt och resultatrikt arbete, så kan denna
vetenskap också med stora förväntningar se
framåt. En stab av yngre duktiga krafter är
i frammarsch. Måhända blir det 1800-talet,
som under nästa årtionde kommer att stå i
centrum — i Uppsala är i varje fall en rad
avhandlingar med ämnen från det senare 1800-
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
