Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Stildrag i Harry Martinsons "Natur". (I psykologisk belysning.) Av Walter Dickson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stildrag i Harry Martinsons "Natur"
(I psykologisk belysning)
Av Walter Dickson
__’ jLarry Martinsons
diktsamling »Natur» mottogs ju på sin tid av
kritiken med blandade känslor. Den verkliga
framsprängningen av värdena i denna
samling kom väl med Stig Ahlgrens analys i
Orfeus i folkhemmet,1 där den
ekonomiskt-ku-linariska fantasien och tendensstötarna mot
gängse naturromantik fick en klarläggande
belysning. (Se i synnerhet kommentaren
till Hallucination: »Finns väl ett berg dolt
i Alpenland, oerhört fett och frodigt...» och
analysen av »I skogen om hösten»: »Höst:
skogen jäser med bakverk / ja, jäser med
bakverk bland bakverk».) Det är sant
att vi här har en ironisk vidräkning i stort
format med en naturpoesi av märke Sten
Selander, ett rop på bröd i stället för
skådespel. De återkommande kulinariska
anspelningarna diktsamlingen igenom
(»lutfisktorr» om den gamla gärdsgården i
»Barnen och sagan», »drömmens läckra
skum» i »Måndikt», »forsmjölken» i
»Vattenfallet», »befj ådrad stek» om den flyende
skogsduvan i »Göinge», »gyttjedeg» i samma
dikt, »Morgonrodnadens gyllene sardin» i
»Plan» o. s. v.) fasthåller bildspråksmässigt
detta tendensperspektiv, vänder så att säga
ansiktet bort från den traditionella
naturbild som först vill inställa sig och
låter hungerkänsla och smaklökar göra
sig påminda innan bilden uttalas. Men
helt och hållet ligger inte detta kuli-
nariska bildskapande på det medvetna
tendens- och symbolplanet. Det skulle
väl också ha gjort det hela för
karikatyrmässigt. Den »befjädrade stek», de jäsande
bakverk och de »gräddögon» som Harry
Martinson låter sin natur servera oss på
ironiens kalla bricka har också ett urtrolskt
skimmer över sig av en hetare drömlek.
Man får en stark känsla av att dessa bilder
ligger färdiggräddade i en överhet ugn i
diktarens undermedvetna innan han
träder dem på den mera nyktert beräknade
brödstång han som »tendensdiktare» rör
sig med. Den fingerade
hungerhallucma-tionen i denna bildfantasi tycks
sammanfalla med en verklig hallucinatorisk
tendens hos diktaren. Den furiosa inlevelsen i
allt detta degiga och jäsande, själva
proportions- och förvandlingsleken, har ett
yrseldrag som inte är framfantiserat utan
genomkänt och upplevt. Det stora
brödbaket i schweiziska alperna, där grottorna
»uppeldas heta av barnen» till »flammande
brödkatedraler», där »månen står gul på
en alptopp / nyystad stigen ur dalen, / lik
en medalj på en näsa hållen / av clowner i
Basel», medan »barnen skratta däråt och
klappa / i sina femtusen händer», denna
fantastiska verklighetsförvandling med sin
heta ironi för tanken till Jonathan Swift
och speciellt till dennes skrift om de
irländska barnen2, även om denna framgått ur en
1 Essäen »Borgerlig och radikal naturuppfattning i svensk 30-talslitteratur» 1938.
2 »Modest Proposal for Preventing the Children of Poor People in Ireland from being a Burden to
their Parents or Country.»
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
