Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Preadamiten Isaak de La Peyrère. Till 350-årsminnet av den förste zionistens födelse. Av Hans-Joachim Schoeps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H a n s-J o a c h i m S c h o e fi s
Första sidan av dedikationen till
drottning Kristina i La Peyrères
skrift om slaget vid Lens.
legion andra frågor lösa sig osökt, om man
antar att det före Adam redan fanns
människor på jorden, vilka Gud skapat på olika
håll.
Så gav han då till slut i Amsterdam 1655
ut en sedan länge färdig på latin skriven
bok. Præ-Adamitæ upplevde inom ett år
fem upplagor och flera översättningar. Man
har goda skäl att kalla »Præ-Adamitæ»,
som också skulle påverka Spinoza, för den
förste förelöparen till den moderna
bibelkritiken.
Fast intet namn stod på titelbladet, var
La Peyrères namn dock på allas läppar,
tills Nederländernas Generalstater ingrepo
och läto förbjuda böckernas försäljning i
hela landet vid strängt straff. Och hemma
i Paris sammanträdde parlamentet enkom
och dömde skriften att offentligen brännas
för dess hädelse mot de kristna frälsnings-
lärorna, varpå det med ens blev en rusning
efter den •—• framför allt i stadens
liberti-nistiska kretsar. Uppseendet blev kort sagt
så stort som om författaren med tesen att
det funnits människor före Adam hade
stuckit det allraheligaste i brand.
Men inte nog därmed: då han följande år
uppehöll sig i det katolska Belgien ■—■ det
spanska Flandern som det då hette —
ingrep inkvisitionen och lät inspärra
honom. Flera månader satt han i Bruxelles’
mörka fängelse. Ärkebiskopen av Malines
riktade mot honom den farliga anklagelsen
för hädelse mot Gud, och endast synnerligen
hög protektion kunde rädda honom från
bålet. Hans herre prinsen av Condé, en av
Ludvig XIV:s främsta härförare, ingrep
nämligen. Condés seger över spanjorerna
vid Lens hade skildrats av La Peyrère i en
skrift på franska, vilken han med ett
vördnadsfullt förord hade tillägnat drottning
Kristina, som hyste en svärmisk beundran
för den store Condé.
Men även Condés makt hade sina
gränser, det villkor på vilket La Peyrère kunde
rädda sitt huvud var att han skulle avsvära
sig sin medfödda kalvinistiska tro
tillsammans med den kätterska läran om
preada-miterna och övergå till den katolska kyrkan.
Tre år efter Kristinas omvändelse mottog
påven Alexander VII också denne
ångrande syndare och anvisade honom plats
som lekmannabroder i oratorianernas
seku-laiprästkongregation i ett kloster vid Paris.
Men där hade han gott om tid och det enda
han gjorde var att spinna vidare på sin
tråd om preadamiterna, om vilka han i sin
tryckta omvändelsebikt hade sagt att han
hade älskat dem högre än sina egna ögon.
Men för den kände katolske
bibelforskaren Richard Simon förklarade han att
han alltjämt som förut var övertygad om
riktigheten i sina tidigare påståenden, vilka
överensstämde med sunda förnuftet, den
Heliga Skrift och historien. Och på
dödsbädden gottgjorde han sitt tidigare vankel-
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
