Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Boströms betydelse i svenskt kulturliv. Av Torgny T:son Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boströms betydelse
i svenskt kulturliv
att vara fritänkare eller arbeta för tankens
fri- och rättigheter.» Långt senare, i En blå
bok, är Strindberg beredd att skjuta skulden
för sina olyckor på Boström och den
gudlöshet som denne förfört honom till. (En blå
bok III, s. 930.) Ett annat exempel på vilken
uppståndelse Boströms skrift väckte ger ett
träsnitt i Söndags-Nisse från 1869, fem år
efter det att skriften utkom alltså, på vilket
man dels ser Boströms vedersakare, biskop
Beckman, med en glasburk i vilken djävulen
sitter, dels Boström med sin religionsfilosofi,
som vilar på sunt förnuft. Boströms teori
angreps även med största ursinnighet från
såväl statskyrkohåll som från de frireligiösas
led och skriften gick ut i tre upplagor, som
genom nya noter och polemiska inlägg
återspegla stridens gång. Till en viss grad kan
man säga att skriften endast utlöste en misstro
som redan tidigare funnits inom teologernas
led mot den Boström ska idealistiska filosofien
och som uppväckts genom Boströms uttalande
i den förut omnämnda Sjelf biografien. Det
religionsfilosofiska uttalande som Boström
där gjorde uppväckte en strid i vilken både
Post- och inrikestidningar och Väktaren
deltog. Från Boström iansk sida sköttes
kampen av Kristian Claeson — kanske Boströms
intressantaste lärjunge. Jag skall inte här gå
in på den striden, den är redan utförligt
skildrad av Edvard Rodhe i hans bok om den
Religiösa liberalismen. Av ett visst intresse
vore det att följa de inlägg vid Kyrkomötena
i vilka Curry Treffenberg visar att det inte
bara var tomma ord när han påstod sig alltid
ha varit den Boströmska religionsfilosofien
trogen. Särskilt energisk är han, vid
Kyrkomötena 1888 och 1893, i sin strävan att få
bort orden evig fördömelse ur
syndabekännelsen. Hans redogörelse för orsakerna till
Sundsvallsstrejken 1879 erbjuder även ur den
synpunkten sitt intresse, eftersom han så
uttryckligen visar på den politiska
radikalismen och den kyrkliga anarkien som två
viktiga orsaker till oroligheterna. Med den
kyrkliga anarkien syftar han på de frireligiösa
Professor Boström och biskop
Beckman i strid om helveteslär an-
Träsnitt av G. W ahlbom i »Söndags - Nisse»
1869.
rörelserna och är här troligen påverkad av
boströmianen Klockhoffs uppgörelse med
de kyrkliga associationerna i Svensk
Litteraturtidskrift 1866, en uppgörelse, i vilken
just skillnaden mellan samfund och
association utnyttjas. Jag skall emellertid inte gå
in på Klockhoffs verksamhet på detta område
och inte heller Axel Nyblaeus. Bägges insatser
ha skildrats av Rodhe i hans bok och
detsamma gäller om Pontus Wikners
betydelsefulla insats. Jag skall nöja mig med att
konstatera att Boström och Boströmianismen
genom denna strid kom att anknyta till den
liberala tradition som framförallt
förkroppsligats av Viktor Rydberg. Denna
humanistiska syntes av idealistisk filosofi, religiositet
och liberalism har tvivelsutan spelat en stor
roll i det svenska kulturlivet. Viktor Rydberg
har själv uttryckt detta på följande sätt: »den
Boströmska skolan antager som möjligt och
nödvändigt, att förnuftet i religös och
moralisk form skall kunna genomtränga och förädla
även människans sinnliga känslor och drifter,
så att de varda andens tjänare» (Filos,
föreläs. IV: 30 f). En tanke som klingar fram i
Kantatens:
Gå fram Du mensklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
