- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
476

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tre dikter. Av Olle Svensson - Kunde vi bara för ett ögonblick - O brinnande oljas öde - En lilja — den enda i världen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE DIKTER

Av OLLE SVENSSON

Kunde vi bara för ett ögonblick

Mellan den okände älskarens ansikte

och dessa björkars ljusa kronor

står vi själva som en svartnad sjukdom,

Tungt faller våra skuggor

över den främmande vandrarens ögon.

Och i den okändes händer

dör framtidens förhoppning och musik

bakom våra ogenomskinliga kroppar.

Och kunde vi bara för ett ögonblick
stiga åt sidan

eller fälla oss själva till marken
som vi fäller förtorkade träd

skulle världen i morgon
brusa av nya ljusa sånger
och hela hjärtan

skulle fylla de förbrända och ödelagda

dalarna

med lågande solrosor.

Och en guds fullt hörbara flöjt

skulle ledsaga oss över bergen.

Men mellan den okände älskaren
och denna natts ljusa skyar
står vi själva som en svår sjukdom
i digerdödsmörk forstening.

O brinnande olj as öde

Som lampans olja

dör i sin egen låga

utan att någonsin se sin död,

sin döds sällsamma ljus —

möter också livet döden

i sin egen eld,

i sin egen elds ljus

varje brinnande ögonblick.

Och genom det i ljuslös ensamhet

nedsprängda oljehuset
strömmar ljusdödens
eviga blinda smärta.

O brinnande oljas öde —
o människoöde —
att giva en låga dess ljus
men vara dess smärta!

En lilja — den enda i världen

Grovt, grått är mitt väsens stoft.
Mull är jag och rå skrovlig mark.
Men i jorden sover en lök,
en brinnande sällsam, fin,
halvt som musik, halvt som kristall.
Årtusendens minnen och drömmar,
årtusendens längtan framåt

slumrar därinne.
I namnlös smärta

brister kanhända den hårda skorpan en

gång —

marken bävar —

en lilja — den enda i världen —

slår upp sina gyllene ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free