Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Torolf Engström. Av Tage Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tage Nilsson
Öhrström, Åsberg och Engström kamperade
ett år (1928—29) ihop i Rönninge, där »vi
läste Nietzsche och var djupsinniga», en
period då långt hår och besynnerlig
klädedräkt fick symbolisera deras
oavhängighetsdrömmar.
Som för så många kom Paris att bli en
av de viktiga anhalterna på Torolf
Engströms konstnärsbana. Han kom dit 1929,
två månader efter den av honom högt
skattade Bourdelles död. I Maison Watteau
inrymdes på den tiden Académie
Scandi-nave, en skandinavisk konstskola startad
någon gång på 20-talet av Lena Börjesson,
nedlagd 1936 efter avslag från de svenska
statsmakterna att finansiera den. Lärare
var för måleriet Othon Friesz och för
skulpturen Cornet och Despiau. Den senare
var den som på Académie Scandinave
närmast blev Engströms handledare i den inte
särskilt planmässigt upplagda studietid som
nu följde. Kontakten med världsstaden
underströk drag av enstörighet hos
konstnären. Han läste mycket, inte minst
Strindberg, men gick eljes mest för sig själv, på
museerna eller helt enkelt på kajerna och
studerade det parisiska folklivet. Intresset
för de enkla människorna, som skulle
komma att bli ett av särdragen i hans senare
produktion, var redan nu levande och
starkt; han hade betydligt svårare att
känna samhörighet med människor av sin
egen sort. Ett ganska typiskt uttryck för
denna period av inåtvänd självbetraktelse
är den 1931 skulpterade statyetten av
violoncellisten Pablo Casals, som i sin
oerhörda slutenhet och patetiska
koncentration också har ett drag av sentimentalitet
som man knappast senare spårar hos
Engström. Men den är också ett uttryck för
något för konstnären väsentligt, som är
lätt att tappa bort inför de burleskt komiska
scener han gärna lägger upp, nämligen
musikaliteten. Hans egen djupa kärlek till
musiken har smält samman med modellens
och får cellotonen att klinga i denna eljes
kanske alltför påtagligt Rodin-influerade
skulptur.
Året 1931 blev emellertid en vändpunkt.
På en maskerad på Maison Watteau
träffade han samman med skånemålaren Ove
Olson och den nyblivne
Lindahls-stipendia-ten Albin Amelin. Följden blev ett
befruktande umgänge, där stundom även Sven
Erixson var med i diskussionen. Men
framförallt var det Amelins ohämmade
individualitet som verkade frigörande och
inspirerande, både personligt och konstnärligt.
I Torolf Engströms teckningar och,
framförallt, gouacher skymtar också än idag
något av den amelinska frejdigheten
speglad i ett vekare temperament.
Samma år lämnade Engström Paiis och
for till München. Där följde en tid präglad
av febril arbetsintensitet. Till största delen
var hans verksamhet förlagd till
bokkonstnären Maxons ateljé, där det har sagts att
han på ett par timmar kunde rita ända
upp till femtio croquiser. Hur som helst
drev han upp sin skicklighet, skärpte
blicken och fick ett nytt grepp om sin
arbetsförmåga och sig själv, stimulerad av
en skiftande kamratkrets och säkert också
av den starka politiska spänningen i
30-talets München.
När Torolf Engström lät höra tala om
sig en smula i hemlandet var det först sex
år efter hemkomsten från Tyskland, på
höstsalongen i Konstakademien 1938. Det var
Gustaf Näsström som fäste
uppmärksamheten på ett barnporträtt och några små
terrakottor som föreställde svinslakt på
landet och nämnde Engström som
besläktad med finnen Hannes Autere — en fråga
om lynnesgemenskap tydligen, ty Engström
hade vid denna tid inte stiftat bekantskap
med denne konstnärs verk. Detta
genombrott i smått var föregånget av många års
bekymmer och möda, tillbragta i Sverige
med undantag av en vistelse i Köpenhamn
och London 1935. Han arbetade; han
modellerade porträtt på beställning, men han
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
