Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Torolf Engström. Av Tage Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T o r o l f Engström
satt också och tecknade de döda i
Karolinska institutets anatomisalar. Detta
morbida motivval gav konstnärligt
tillfredsställande resultat, men är, såvitt man nu
kan se, att betrakta som en av yttre
motigheter betingad parentes i hans produktion.
Det positiva och livsbejakande visade sig
vara betydligt verksammare krafter. När
han på sin utställning 1943 hos De Unga i
Stockholm första gången med ett större
antal verk ■—• teckningar, gouacher,
skulpturer — framträdde för publiken, var det
övervägande som en konstnär som vågade
berätta om sin humorfyllda syn på livet
och människorna, och detta utan något
falskt djupsinne.
Debuten var dock icke alldeles
oförberedd. Som sagt var han med på
höstsalongen 1938, och han var företrädd även
på senare salonger. Framförallt hade han
emellertid gjort sig känd för det första-pris
för portar till Historiska museet som han
1939 delade med Bror Marklund.
Visserligen blev Marklund den som gick som
segrare ur omtävlingen, men framgången
bidrog dock att fästa uppmärksamheten på
Torolf Engström som en skulptör att räkna
med. Hans förslag till portar med sex över
dörrytorna jämnt fördelade kvadratiska
högreliefer med livfullt berättande innehåll
har också stora förtjänster. Det historiska
ämnet gav näring åt hans fabuleringslusta,
och det var den lediga berättarstilen och
den välavvägda figurkompositionen som
tilltalade tävlingsnämnden. Vad man hade
att invända mot var en viss torrhet i den
utförda detaljen, »Skeppshandel», men
frågan är om man inte, som någon recensent
påpekade, snarare har att göra med en
mycket medveten stilisering av det eljes
naturalistiskt uppfattade motivet. De
festligt fladdrande vimplarna, de stora
segelytorna och den vältaliga gruppen nedtill
bildar i varje fall tillsammans en otvunget
formulerad dekorativ helhet.
Det dekorativa är dock endast ett av
Pablo C as al s. Statyett.
elementen i Engströms konst. Den har
också i sina skiftande former ett starkt
psykologiserande drag, och det är
symptomatiskt att han deltog i den kurs i
psykologi som Alfred Adler höll i Sverige 1934.
Ett levande människointresse ger honom
kvalitet även som porti ättskulptör. Han
är en porträttör för vilken inlevelsen, den
säkra observationen och den artistiska
balansen är de komponenter som skapar
likheten med modellen och samtidigt ger
skulpturen dess konstnärliga egenvärde.
Inte minst i sina barnskildringar når han
högt, antingen det gäller ett allvarligt
småbarnsnylle eller en mera utvuxen
flickunge i sysselsättning som i reliefen »Eva
bakar gubbar». I den senare förenas också
den med öm finess utförda barnstudien med
en spirituell y t verkan.
Ordet spirituell leder tanken över till
något av det väsentliga i Torolf Engströms
konst som redan antytts, humorn. Den
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
