Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gautier de Coinci. En fransk 1200-tals moralist. Av Arthur Långfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G a u tier d e C o in c i
En fransk 1200-tals moralist
Av Arthur L ån g † o r s
EN betydande men av forskarna
länge försummade franska medeltidsskalden
Gautier de Coinci synes förtjäna att bli
presenterad för Ord och Bilds läsare redan av
den anledningen att han under de senaste
åren blivit föremål för några värdefulla
avhandlingar utom i Frankrike också i Sverige
och Finland (Mme Arlette P.
Ducrot-Grande-rye, Grégoire Lozinski, Erik Boman, Tauno
Nurmela). Men han förtjänar det också för
sin egen del. Moralister ha visserligen rykte
om sig att också kunna vara tråkiga. Men
tråkighet och banalitet äro de lyten man minst
av alla kan tillvita honom. Han är ingen
nedstämmande kverulant. Munken och priorn
Gautier de Coinci är oändligt intresserad av
livet som pulserar kring honom, och full av
tillförsikt är han också, vilket han helt säkert
har sin okomplicerade kolartro att tacka för.
Synbarligen livligt uppskattad av sin samtid,
att döma av att hans verk flitigt kopierats
långt in i 15. seklet, har han i nyare tid
förlöjligats och rent av utsatts för de mest
infama insinuationer — en kampanj vars
historia börjar med ett oväntat namn: Racine,
som visserligen inte är den store skalden själv
utan hans son Louis Racine, ledamot av
Aca-démie des Inscriptions et Belles-Lettres, och
som sätter sin stämpel ännu på den med ett
allmänt aktat och vördat namn signerade
artikeln i La Grande Encyclopédie. Till och med
hos Anatole France, som nämner Gautier de
Coinci utan att ha läst honom mer än just
så mycket att han kunnat skriva av några
rader från abbé Poquets inledning och smussla
in dem i sin eleganta prosa, märker man en
viss underton av försmädlighet. Abbé Poquet
är den lika nitiska som inkompetenta
utgivaren av Gautiers Miracles de la Vierge. Han
tryckte dem år 1856 i en upplaga på 167
exemplar, som höra till den gammalfranska
litteraturens största rariteter (Carl Wahlund
ägde naturligtvis ett av exemplaren). Det är
först i allra senaste tider som Gautier blivit
känd och uppskattad av läsare som ha för-
utsättningar att åtminstone förstå hans språk,
vilket kritikerna av typen Racine
naturligtvis inte gjorde.
I en krönika för klostret Saint-Médard i
Soissons, som sträcker sig till år 1266, läses
följande uppgift: Ar 1193 blev Galterus de
Coinciaco munk, et erat quindecim vet
sex-decim annorum. Denna not har helt säkert
införts i tideböckerna efteråt. Det är nämligen
föga troligt, att en femtonårig novis’ inträde
i klostret, vore han även av förnäm härkomst
(och om så varit fallet med Gautier de Coinci
vet man inte), varit en så viktig tilldragelse
att det inskrivits i krönikan. Men det fanns
i alla fall anledning att bevara hans namn för
eftervärlden. Ar 1214, vid ungefär 37 års
ålder, blir han prior för det näraliggande lilla
klostret Vic-sur-Aisne. Där upptogs hans tid
helt säkert inte i alltför hög grad av
administrativa värv, då han under sin ledning endast
hade tre eller fyra klosterbröder. År 1233
återvänder han som en berömd man och gynnad
av mäktiga beskyddare till sitt gamla kloster
Saint-Médard såsom storprior och slutar där
sitt flitiga och av sjukdom plågade liv tre
år senare, år 1236.
Detta är ovanligt precisa uppgifter, när det
gäller en medeltida författare. Och ändå äro
vi okunniga om många saker som vi önskade
veta. Var han av förnämlig släkt? Det är
inte uteslutet. Han nämner själv sin onkel
priorn Gui, men en sådan man har man inte
funnit i akterna. Detta omnämnande ger i
alla fall stöd åt en ung amerikansk forskare
Frederic V. Koenigs antagande att han
tillhörde en ansedd men troligen ofrälse släkt
i trakten av Soissons. Man har velat påstå
att han inte alls var från trakten av Soissons,
och att det inte alls är det Coinci som ligger i
arrondissementet Chåteau-Thierry som givit
honom hans tillnamn, utan någon annan ort
med ungefär samma namn. Detta har man
påstått, emedan man trott sig finna i hans
språk vissa dialektala drag, som peka på det
egentliga Picardie. Ett sådant resonemang är
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
