Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Leontes och Promethevs. Av Erland Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leontes och
Pro methevs
känner att hans egen styrka växer dag för
dag; svagheten kan vara skenbar. En gång
skall Zeus störtas, skall rätten få kraft att
stå våldet emot. Prometeus representerar
en mera verklighetstrogen inställning än
Ahasverus. Ty problemet makt och rätt
är egentligen fel ställt, därför att rätten
liksom godheten också är en makt. Frågan
gäller deras inbördes styrka. Den saken
kan endast utgången avgöra — frågan
pekar över till historiens mål eller slut. Den
kan inte lösas på empirisk väg, men också
om man strängt håller sig till erfarenheten,
måste man medge, att rätten är lika
verklig som våldet. Båda existera i form av
mänskliga viljor.
I Shelleys Promethevsdikt blir
världshärskaren instängd i en håla. Låsen på
hans fängelse heta Visdom, Ädelhet, Mod
och Fast Förtröstan. Rollerna äro ombytta.
Om den bundne jätten var det yttersta
upphovet till Promethevsmyten, så spelas
hans roll nu av tidsguden själv, våldet
släpas i fångenskap, och makten får vika
för rätten, därför att också rätten har
kraft i sig. Till slut kommer rätten att segra
— det är drömmen om tusenårsriket, som
inte finns bara inom kristendomen utan i
många förklädnader ryms i både
filosofiska och sociala sammanhang. Rättens
seger beror på rättens inneboende styrka.
Och tron på ideernas makt, på deras
verklighet i en eller annan mening, är det som
ligger till grund för de försök att reda ut
problemet makt och rätt, som här ha
berörts. Det är mer än en tillfällighet, att i
dessa diktverk lösningen har sökts i ett
begrepp, som inte är rätt och inte är makt,
men som i viss mån är en syntes av båda,
i den frälsande kraft, som man har kallat
kärlek.
Det är sens-moralen i Kungarne på
Salamis, vilken Hans Larsson formulerat så,
att »utan kärlek har rättvisan ingen
drivkraft, och utan den kan rättvisan aldrig
nå högt. Men utan rättvisa far kärleken
lätt vilse.» Segraren Eurysakes får till slut
lära sig, att det finns två makter, starkare
än härskarens bud och starkare än
vedergällningskravet, »ett sonligt hjärtas kärlek
och en moders bön».
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
