Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gautier de Coinci. En fransk 1200-tals moralist. Av Arthur Långfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur L ån g f o r s
din vän. Men betänk dig vem du väljer. Den
av oss två som du älskar mest skall du få till
vän.» —■ »Jag har ingen tvekan om jag kan få
Eder. Ni är tusen gånger mera vard.» —■ »Käre
vän», säger den heliga Jungfrun, »där uppe i
paradiset skall du finna, att jag är din trogna
vän. Men det höves att du gör lika mycket
för mig som för den andra. Under detta år
bör du varje dag läsa för min skull en
rosenkrans av böner. Då skall du få mig till din
vän i evighet.» Den heliga Jungfrun försvann
och riddaren talade om för abboten vad som
skett. På dennes råd blev han munk och lät
raka sitt blonda huvud. Även damen vigde
sig åt Guds moder. Efter ett år kom den
heliga Jungfrun, som icke ville lämna honom
längre kvar på jorden, och förde honom som
den sanna vännen in i den eviga glädjen.
Vad är nu detta? Det är en av de otaliga
fromma historier som ha till uppgift att visa
huru oändligt överlägsna de himmelska
fröjderna äro de timliga och huru syndaren föres
till saligheten genom ett under. I vår legend
förekommer visserligen en och annan riktigt
observerad detalj, abbotens meningsfulla
småleende och reflexionen om det fåfänga att
försöka tala förnuft med en förälskad. Men
så att säga själva den springande punkten i
den psykologiska processen saknas.
Riddaren överger tanken på den jordiska kvinnan
endast emedan han överväldigas av
Gudsmoderns skönhet och bländande uppenbarelse.
Det är allt.
Utan att riskera att göra sig skyldig till
misstaget att vilja tillämpa moderna estetiska
synpunkter på medeltida litterära alster, vågar
man kanske påstå att Gautier inte fullt fått
fram legendens verkliga innebörd och dess
innersta tanke. Det är visserligen sant, och
medeltida predikanter ha inte heller
försummat att ofta upprepa denna sanning, att det
endast är genom symboler som
människoförnuftet förmår uppfatta det översinnliga; men
det verkar i alla fall, synes det mig, på något
sätt chockerande att människosjälens
mystiska förening med Gud — ty därom är det
fråga — symboliseras av en uppenbarelse som
talar som en vanlig jordisk kvinna. Det finns
legender hos medeltida moralister som
varsammare och finare förtälja om själen som
gradvis höjer sig till en kontemplation av
det högsta väsendet, till dess att den slutligen
uppgår i en fullkomlig förening med gudomen.
Denna kontemplation skänker en enkel och
ren själ åt den människa som uppger sig själv
och får frid, såsom i sagan om riddaren som
älskade en dam. Allt detta har måhända
stundom sagts bättre än Gautier de Coinci
förmått göra det, t. ex. i den av Kjellman
utgivna s. k. andra anglonormanniska
legendsamlingen eller av de enkla män utan namn
som berättat om de heliga fädrens liv i öknen.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
