Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svante Tuveson. Romantiker och symbolist. Av Gösta Lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lilja
Vardag. 1945.
till att börja med fick fiolen vila. Sitt
personligaste uttryck nådde konstnären
måhända i några arbeten, där tydligen
ljusfenomenen framför allt intresserat honom,
en kyrkogårdsbild med ett dominerande
kors i motljus belyst av den uppgående
solen och en bild av en stilla granskog,
där ljuset klättrar i stammarna och rinner
ner i diset från en frambrytande sol. Efter
den finska resan förekom dessutom ett och
annat motiv som direkt inspirerats av
vistelsen vid klostret i Valamo (»Bedjande
munkar», 1938).
Det andra världskriget utlöste hos
Tuveson ett mörkt stämningsläge som hindrade
hans färger från att ljusna. Den mörka
paletten kunde någon gång bli monoton.
Kritiken efterlyste andra och ljusare
färgområden och menade att det djupa
fantasigreppet inte alltid motsvarades av ett
koloristiskt djup, men den föll också till föga
för den mörka måleriska poesi som är
Tuvesons egen.
Under intryck av världskatastrofen
målade han »Dockor och masker» (1940), till
vilken han blivit inspirerad av en
vardaglig händelse, några flickebarn som kivades
om sina dockor. Den lilla osämjan har
vuxit ut till en symbolisk bild av ondskan
i världen, de själlösa dockorna har fått liv
i sina döda ansikten, ett liv av ondskefull
tillfredsställelse med en värld befolkad av
endast masker. Mot en bakgrund i svart
lyser häftiga färganslag i lila, grönt och ett
intensivt rött. Bilden för i tankarna Emil
Noldes tyska expressionism och James
Ensors makabra färgfantasier. Men Svante
Tuveson har målat utifrån sin egen
personlighet, och så långt möjligt har han sökt
undgå att bli påverkad av det samtida
måleriet, rädd att förlora något av sig själv
i en redan accepterad tingens ordning. Den
tyska expressionistutställningen på Malmö
Museum låg redan åtta år tillbaka, där var
annars Nolde representerad med några
maskfantasier. — En annan målning som
direkt inspirerats av kriget är »Svarta
fåglar» (1940), där redan titeln, som så ofta
hos Tuveson, för åskådarens tankar in på
bestämda banor.
Den dag då Buchenwald-helvetet
avslöjades, och världen blev medveten om
miljoners övermänskliga lidande, började
det gamla motivet med fiolspelaren på nytt
att intressera konstnären. Den tidigare
individuellt betonade spelmannen växer ut
till en symbolisk gestalt, som inte längre
har med individen att göra men med
mänskligheten. Det är den gängse
utvecklingsgången av ett tuvesonskt motiv. Från att
ursprungligen ha varit en mer eller mindre
realistisk studie, blir det under arbetets
gång och i nya versioner en symbolisk bild
av generellt och tidslöst slag ofta också
religiöst betonad. Det tillfälliga har fallit
bort, och människan har blivit identisk
med mänskligheten. Också färgen förenklas
och komprimeras. — Med utgång från den
tidiga »Ung musiker» och ett porträtt av
en violinist (1945) vill konstnären i en serie
om fyra fantasier ge uttryck för det mörka
skeende som nu hade sitt dystra efterspel
ute i Europa. Av en och annan uppfattades
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
