Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svante Tuveson. Romantiker och symbolist. Av Gösta Lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lilja
Fantasi bland fjällen. Vaxkrita.
1947.
Också i de studier som mest har
verklighetskaraktär inlägger konstnären gärna
något symboliskt, eller målar han nästan
abstrakt med tonvikt på ett
musikalisk-rytmiskt linje- och färgspel. Trots att
känslan så helt dominerar Tuvesons konst,
har han sällan givit sig hän åt måleriska
improvisationer. I sitt senare måleri har
han tvärtom sökt en strängare formdisciplin.
Också i landskapsstudierna kommer
något av tidsspegling in. Det är väl närmast
förgängelsetanken aktualiserad av kriget
som givit upphov till några motiviskt
närstående målningar med döende träd i ett
ödsligt och fros tigt landskap. Från en i
kompositionen fast uppbyggd »Vinterbild»
(1943) har motivet ytterligare förenklats
och förtätats, och i en sista version,
»Döende träd» (1947), ritar några kantiga
grenverk ett mönster som av knotiga fingrar
mot en dunkelröd himmel. Här har
Tuveson som i ytterligare några målningar givit
sig in på surrealistiska gränsmarker. — Ett
annat motivområde handlar om en grind.
Vad som döljer sig bakom den är inte gott
att säga, det hör väl också till det
outsäg-bara. I en version kretsar svarta fåglar av
korpsläkt över spjälgrinden, i en annan
står den på glänt mot en naken rymd av
ljus. Den slutliga versionen (1947) har en
närmast halvabstrakt mönsterstil.
Bildytan är täckt av rytmiskt placerade svarta
och vita kors, och en glödgad sol är
medelpunkt i ett hela bildytan dominerande
kors av ljus.
Efter en sommarvistelse i Lappland 1947
har Tuveson visat sig från en delvis ny sida.
Man tar inte fel på signaturen, men
färgerna har ljusnat i ett abstrakt formsökande.
Fjällvärlden har lämnat stoff till rent
abstrakta upplevelser av snö, norrsken,
gråberg och midnattssol. Samtidigt som
konstnären arbetat med dessa kosmiska
perspektiv har han gått naturen in på livet,
målat liljor, backsippor, råg och
prästkragar med en ödmjuk glädje över att få lära
av närheten till tingen. Men ur motiv- och
intressesynpunkt är det alltjämt
människan som är det väsentliga för Tuveson.
Oberoende av vad man anser om värdet
av Svante Tuvesons konst, måste man
intyga den psykologiska och artistiska
äktheten i hans utveckling. I ungt svenskt
måleri har han en egen profil, och han
tillhör de konstnärer som aldrig offrat åt
publiksmaken med en insmickrande attityd.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
