Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Omkring ett par brev av Carl Snoilsky. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring ett par brev av Carl Snoilsky
med dess liberala tendens stigit högre än
någonsin. Men just detta kastade något som
liknade en lätt skugga över Wirséns känsla
för honom. Han vädrade — helt visst med
orätt — en aning av popularitetsjakt och
fann hos honom, när de nu i juni träffades,
en något för stark självmedvetenhet. Detta
intryck bör dock snart ha försvunnit.
I Stockholm bodde Snoilsky hos sin
kanske närmaste vän häradshövding
Wikblad. Från Wirsén fick han veta, hur man
arrangerat för det möte mellan de gamla
sångarbröderna från 1860-talet, som skulle
äga rum i Uppsala den 5 juli —
sällskapet »de namnlöse», där de unga
»signaturerna» Björck, Klockhoff, Östergren,
Wirsén, Snoilsky själv m. fl. hade framträtt.
Till denna lyckligt stämningsfyllda fest
skrev Snoilsky det kväde, som under
minnets aftonhimmel så vemodigt känsligt
återger kamratandan hos detta lag
poetiserande studenter.
Vilken dröm att åter mötas
på vår klassiska lokal!
Tjugoårig glädjes ekon
väckas opp i Lövens sal.
En förstulen granskning ägnas
bröderna från forna dar
för att se vad åren lämnat
utav ungdomsbilden kvar.
Huru hårt än tiden handskats
vilar gärna all kritik;
blickar växlas, händer tryckas:
gamle vän, du är dig lik!
Tiden, som har fårat kinden,
grävde klyftor likaså
mellan meningar och tycken,
svalg emellan nu och då;
Men en ståndpunkt, vilken annars
skulle gjort debatten het,
ses i denna milda dager
som en harmlös egenhet.
Efter tjugo år vi träffas
än en gång vid festligt mål,
nicka rörda till varandra
alla goda minnens skål.
Den sköna dikten har ännu mer gripande
strofer, men jag anför just dessa emedan
en av dem väckte Wirséns misstanke att
det var hans ståndpunkt i dagens kamp,
som skulle anses för »harmlös egenhet». Jag
tror dock inte att den syftade särskilt på
honom. Men kanske ha de icke helt
skingrats, de lätta skyarna, under deras
personliga samvaro ute på Dalarö när Snoilsky
med familj kom dit, och på den vistelsen
syftar det första av de brev till Wirsén
jag nu meddelar. Snoilsky har återvänt till
Stockholm och Wikblad men skall så
fortsätta sin rundresa i Sverige — främst till
Hjo, där deras sjuke sångarbroder Edvard
Bäckström framlever sina sista år. Nu
tackar han Wirsén.
Stockholm, 12 juli 1885.
Käre gamle vän,
Tack för de sköna dagarna vid Dalarö, tack
för all gästfrihet och för den atmosfer af verklig
varm hjertlighet, som jag kände der omgifva
mig. Säg icke mera, som du gör i dina rader af
gårdagen, att år och skiften i något fall kunnat
från dig skilja mina sympatier — Tro mig att
jag älskar dig, den gamle ungdomsvännen, lika
visst som jag respekterar och högaktar din
orubbliga trohet mot de idéer du en gång
omfattat. Om jag i somliga fall kastats åt en
afvikande rigtning, om jag ännu söker der du
känner dig hafva funnit hvad du anser vara
orubbliga grundvalar för detta lif som synes mig så
gåtfullt och skiftande — hvad mer? Stridens
fält skall aldrig söndra oss, ty der skola vi aldrig
mötas. Jag åtrår af hela min själ fridsamhet,
försonlighet och lugn; jag vill, i min ringa mån,
hellre vara med om att bygga upp än att rifva
ned — bygga upp i trogen kärlek till detta goda,
gamla land som behöfver alla sina söner, då
svåra tider komma — och de komma kanske
snart nog. Vi hafva ju redan i denna
samstämmighet så mycket som förenar oss.
Tacka också din hustru för hennes godhet mot
oss och för hennes vänliga tanke på våra små.
Ebba skrifver sjelf till henne.
Till Hjo resa vi med bantåget nu om thorsdag,
antingen med morgon- eller aftontåget. Härom
ytterligare. Wikblad har icke tid att följa med.
Jag hoppas att för Eder intet hinder möter.
Stackars Edvard behöfver väl hvarje glädje,
hvarje prof på vänskapens hågkomst som vi
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
