Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Cervantes. Minnesföreläsning å Göteborgs högskola d. 9 okt. 1947. Av Karl Michaëlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Micha ëlsson
varom Cervantes talar i Resan till
Parnassen: »Om så en poet ärvde en skatt,
skulle han, långt ifrån att föröka sina
ägodelar, ofelbart förlora den. Detta är en
sanning, o Apollo, min fader, vars
förklaring ligger i att du skänker poeterna din
anda. Och som din anda icke sänker sig
till det praktiska livets bagateller och icke
drunknar i låg vinningslystnad, så sträva
ej heller poeterna efter någon vinning . . .»
Alltnog, det trasslade med redovisningen;
med sin vanliga otur råkade Cervantes
ut för att en bank, som han använt som
mellanhand, gick över styr; en
underordnad försnillade; skattemyndigheterna
räknade fel — sådant händer — slutet på det
hela blev att han ett par gånger sattes i
fängelse, där han utan egen önskan fick
tillfredsställa sin längtan efter att lära
känna nya ting och fick nya mänskliga
studieobjekt. Ett slag hade han också
blivit lyst i Kyrkans bann för att han lagt
beslag på Kyrkans säd för statens räkning.
Om de närmaste fem åren efter 1597 veta
vi praktiskt taget ingenting. Avsatt från
sitt ämbete, plågad av myndigheternas
krav, torde han ha levat ur hand i mun.
Ånyo satt i fängelse för en tid år 1602,
flyttade Cervantes sedan till Valladolid.
År 1605 kommer första delen av Don
Qnijote ut av trycket.
Det är en av livet hårt märkt man, som
nu för första gången ser framgången skymta,
icke i materiellt avseende; men han får
dock redan under livstiden smaka något
av den litterära berömmelsens sötma.
Åldern börjar märka honom: han tecknar
sin egen bild i företalet till Novelas
ejempla-res: »ett örnansikte, kastanjebrunt hår,
öppen och hög panna, leende ögon, böjd,
men proportionerlig näsa; silverhår, som
för icke tjugu år sedan var guldgult, stora
mustascher, liten mun, och tänder som
varken äro små eller stora (för han har bara
sex, och de äro i dåligt tillstånd och än
sämre placerade, ity att de inte passa mot
varandra); till kroppen av medelstorlek,
varken stor eller liten, ansiktsfärgen
snarare ljus än mörk, med något böjda axlar,
och inte särskilt lättfotad . . . Han nämnes
allmänt Miguel de Cervantes Saavedra.»
Cervantes’ otur och vedermödor äro
icke slut. Han hade flyttat till Madrid,
dit hovet år 1606 återvänt. Kort efter
det hans stora verk kommit ut, blir en
ung adelsman mördad utanför den nu
ryktbare författarens port.
Omständigheterna äro mystiska. Cervantes får åter
vandra vägen till fängelset. Visserligen
släppes han snart lös, men familjebekymmer
fördystra alltjämt hans tillvaro. Emellertid
har tydligen framgången underlättat hans
publiceringsmöjligheter, och i hastig följd
utkomma gamla och nyskrivna verk:
Novelas Ejemplares 1613, Resan till Parnassen
1614, andra delen av Don Quijote 1615.
Åtta komedier och åtta entremeses samma
år. Den 19 april 1616 undertecknar han
sin Tillägnan av Per siles och Sigismunds
till greven av Lemos:
»Med foten i stigbygeln,
med dödsångesten i hjärtat,
skriver jag detta.
I går fick jag sista smörjeisen. I dag
skriver jag detta till Dig. Tiden är kort,
ångesten ökar, hoppet flyr . . .». Han dör
den 23 april 1616 (nya stilen); samma år
och datum enligt den gamla kalendern
dog William Shakespeare. Cervantes
begraves i ett kloster i Calle de Cantarranas.
Ingen sten sattes på hans grav. Gatan blev
omdöpt till Calle Lope de Vega. Ännu efter
döden förföljdes hans minne av den i livet
mera framgångsrike medtävlaren.
Cervantes själv hade ingen säker blick
för att Don Quijote var mästerverket. Vi
ha all anledning att vara tacksamma mot
den sig så kallande Alonso Fernandez de
Avellanada för hans 1614 utgivna
fortsättning av historien om Riddaren av
den Sorgliga Skepnaden. Imitatören hade
sökt efterhärma allt i den första delen;
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
