Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bengt Kristenson. Av Patrik Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P atri k Reuterswärd
Ångbåt.
måga att huvudsakligen med konturer
fånga en kropps rundning, en teknik som
han behärskar med stor säkerhet.
I pressen har Kristenson fått ett mycket
välvilligt mottagande. Debuten på
Konstgalleriet i Göteborg, februari 1944,
betecknades av Kjell Hjern som »fantastiskt
lovande», och hans presentation för
stockholmspubliken på Svensk-Franska hösten
samma år, var något av en sensation.
Sålunda skrev Emmy Melin i Konstrevy:
»Hans fantasi har en drastisk
kombinationsförmåga, som faktiskt slår ut väggarna till
vaneseendets standardhus. Hans
skicklighet som tecknare är närmast fabulös och
han anpassar sin stil efter det humör han
är på, än är den överdådigt lekfull, än
skarpt bisarr, än lyriskt känslig som i
några fina och inträngande
landskapsstudier. Man väntar med intresse på den
fortsatta utvecklingen hos detta konstens
underbarn!»
Att denna brådmogenhet på sina håll
också väckte farhågor är helt naturligt.
Kristenson är född 1920, och att han redan
så suveränt bemästrade de tekniska
svårigheterna, kunde mycket väl betyda att han
snart hamnade i ett briljant och onödigt
dekorativt manér. Så har dock inte skett.
På den fantastiska väg han utstakat åt sig
ha ständigt nya perspektiv öppnats. Att
döma av de två senare framträdandena,
februari 1946 på Konstgalleriet i Göteborg,
samt hösten 1947 på Liljevalchs
tillsammans med den övriga göteborgskonsten,
kan man hos Kristenson ingalunda tala om
slentrian.
Han har helt naturligt sökt sig till
arbetsområden, där han kunnat få full
användning för sin speciella teknik och pennföring.
Hellre än att syntetiserande arbeta framför
ett stilleben- eller landskapsmotiv, har han
ägnat sig åt motiv som rymma en rikedom
av fysionomiska och ornamentala detaljer
och komplicerade kompositionsmöjligheter.
Det skulle blivit utpräglad naturalism om
inte Kristenson genom sina djärva
tankekombinationer hade sprängt den logiska
verklighetens gränser. Genom fantasin
omspänner hans motivkrets ett ovanligt och
mycket stort register med principiellt sett
oändliga utvidgningsmöjligheter.
I sina tidigare arbeten röjer Kristenson
en förkärlek för underfundiga figurgrupper
som ha över sig något av flanöratmosfären
från 80-talets Paris: fundersamma äldre
herrar diskuterande, målande eller
musicerande, ofta dramatiskt ställda mot
varandra, men ändå gåtfulla i sina
förehavanden. Deras värdiga skägg och runda magar
äro tecknade med en vänlig ironi, som dock
av många misstytts som samhällssatir.
Daumier och George Grosz fördes bl. a.
fram som beröringspunkter, men det var att
något överdriva konstnärens intentioner.
Att i den debuterande Kristenson se en
kommande illustratör var naturligt men inte
heller det alldeles riktigt. För Kristenson
har alltifrån början den konstnärliga
utformningen varit det primära. Det är formen som
motiverat innehållen, och man kan knappast
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
