Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bengt Kristenson. Av Patrik Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B en g t Kristenson
vänta att han omvänt skulle låta formen
bestämmas av ett av någon annan fixerat
innehåll. Mera berättigat var då Kjell Hjerns
antagande, att Kristenson var ett ämne för
skämtpressen, »om den som på O. A:s tid
har bruk för folk som gör vad som faller
dom in». Det bisarra infallet är ett viktigt
moment i Kristensons skapande. Men också
det har ytterst betingats av rent
konstnärliga krav: infallen ha infunnit sig så snart
en form för kompositionens skull krävt
någonting annat som komplettering eller
som kontrast.
I hög grad har Kristenson utnyttjat
ornamentet som gestaltningsmotiv. I många
av hans tidigare interiörer utgör således
tapetmönstret en integrerande del av
kompositionen. Betecknande nog har han en
teckning från 1944 med namnet »Blommig
tapet». — I en annan teckning ser man
en man musicerande vid en flygel samt
ett golv med ett mycket påfallande
rutmönster. Det har givit Kristenson det
lustiga infallet att placera in en andra figur,
som sitter böjd över ett schackbräde,
som om han därmed ville framhäva att
golvet faktiskt har karaktären av ett
schackbräde, med de två meditativa herrarna som
pjäser i spelet. — På liknande sätt har han
i en annan teckning låtit spelkortsmönster
motivera scenen med klöver dam, spader
kung och ruter dam spelande kort med
varandra.
För Bengt Kristensons utveckling fick
debututställningen i Göteborg 1944 en
särskild betydelse, genom att han kom att ta
vissa intryck av den målarkamrat han den
gången delade lokalerna med: Otto S. Dahl.
Dennes organiskt levande husfasader väckte
hos Kristenson ett principiellt intresse för
arkitekturen som uttrycksmedel — en
konsekvens av hans intresse för mönstret och
upprepningen. Han hade redan länge varit
medveten om stämningsvärdena hos olika
tiders arkitektur. Innan han började vid
Valand hade han studerat konsthistoria vid
Fi sk af än g et.
högskolan i Göteborg. 1 Konstmuseet hade
han dessutom tidigt uppmärksammat en
komposition med fantasiarkitektur av en
egendomlig, på 1600-talet i Neapel verksam
målare, Monsu Desiderio.
Utställningskollegan Dahl gav honom emellertid den
avgörande impulsen att pröva detta
arbetsområde. Under det följande året gjorde
Kristenson således en hel rad
»katedralfantasier»: ödsliga världar där
byggnadskolosserna äro enda uttrycket för mänsklig
verksamhet. I några fall lät han befolka
dessa övergivna land med jätteödlor och
andra urtidsdjur och åstadkom på så sätt
en såväl konstnärlig som symbolisk
motsättning. Den definitiva lösningen av
katedralmotivet tycks konstnären emellertid ha
funnit i den teckning där han låtit havet
kringflyta katedralerna. Det mörka havet
är rent konstnärligt en mera verkningsfull
kontrast.
Tolkningarna av Bengt Kristensons
teckningar kunna variera. Inte heller konstnä-
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
