Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Bengt Kristenson. Av Patrik Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patrik Reuterswärd
Skeppsbrott.
ren själv har haft betydelserna så klart
fixerade. Tanken har fötts ur formen under
arbetets gång och är att betrakta som en
mera sekundär sida av konstverket. Inte
desto mindre anser Kristenson den vara av
vikt som en marginal åt betraktarens fantasi
och subjektiva associationer. Den icke klart
uttalade tanken fängslar genom sin
mångtydighet och berikar på så sätt upplevelsen
för mottagaren — ett faktum som många
konstnärer och författare tagit hänsyn till.
En av Kristensons mest komplicerade och
mångtydiga figurkonstellationer är
kompositionen »Skeppsbrott» (1947). På ett
stormigt hav, mot en orolig himmel
avtecknar sig en farkost, vars master genom
association med den korsfästes ställning
blivit till segelbärande människor. Enligt
konstnärens egen utsago tog kedjan av
kombinationer sin början vid den figur som
fungerar som förstäv på denna
antropomorf a farkost. Genom den svarta
bakgrunden är han framhävd något mer än de
andra. Han är den ansvarige, som med sin
grova kedja har de segelbärande
kristusmänniskorna i sin hand. Sammanställningen
må symbolisera mänsklighetens skeppsbrott.
En tillfällig men inte desto mindre ödesdiger
detalj är den spindelväv som omger för-
stävsfiguren — den gör denne ledare och
hans farkost vanmäktigt avlägsna och
främmande för den storm som rasar. Bilden
skulle uttrycka en beklämmande
maktlöshet, om inte mot oss stiga i land tre
överlevande, alltmedan den namnlöse guden
vakar på sitt postament. Det är på dem
ansvaret vilar att fortsätta. Man ser inte
den bestämmande gudens ansikte, endast
hans orubbliga hållning.
Eftersom denna teckning är så pass
sammansatt behöver den här gjorda
uttyd-ningen inte vara den enda möjliga. För
konstnärens del har som sagt det formella
arbetet varit det väsentliga. Formernas
och figurernas hopande har fortgått ända
tills teckningen varit färdig som konstverk
och bild betraktad. Att på så sätt fabulera
sig fram fordrar emellertid, om
penn-föringen skall hållas levande och formellt
bärig, att konstnären uppehåller kontakt
med den sedda verkligheten. Förutom
studier har Kristenson gjort många
fristående porträtt, landskap samt några
göteborgska stadsutsikter.
Efter en studieresa i Italien gjorde
Kristenson sommaren 1947 en del detaljstudier
i den bohuslänska skärgården. Särskilt tycks
han ha studerat strändernas ansamlingar
av vågslipade stenar samt noterat en klippig
bergskontur. Med berget dramatiserat i
bakgrunden samt med tillägg av några träd som
likna cedrar utvidgade han
strandstensmotivet till en hel stenöken — resultatet
blev ett landskap av närmast biblisk
karaktär. Det ödsliga förhållandet mellan
landskapets oändliga utsträckning och dess
svårgenomtränglighet födde snart tanken
på ett motiv ur Nya Testamentet, liknelsen
om den barmhärtige samariten, som
konstnären inkomponerade vid en omarbetning
av detta landskap. Som ett ändlöst Trots
detta! fick stenöknen utbreda sig kring den
lilla händelsen för att på ett gripande sätt
understryka den insats av humanitet som
liknelsen i sig har att meddela.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
