Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - »Vad vår kamp gällt». Av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad vår kamp gällt»
sons. Akademieleven från 90-talets
Stockholm övergav tidigt Sverige men står kvar
i nittiotalets svenska traditioner. Hans
rikligt dokumenterade skräck för Carl
Larsson knyter honom psykologiskt
samman med sin svenska generation. Hur
karakteristiskt är det inte, att han på samma
gång flydde Konstnärsförbundets resår och
gjorde sitt yttersta för att hävda sig inför
dem! Konstnärligt hör han hemma i en
svensk krets genom det ämnesmåleri, som
han letts in på i Stockholm, och scm blev
en huvudsak för honom ända fram till
slutårens bibelkompositioner. Därför utgör
också dessa figurkompositioner fram till
och med »Siv» liksom hans samtidiga
stilleben och porträtt ett led, och kanske det
viktigaste, i det svenska måleri, som de
unga under 1900-talets första årtionde
ställde upp mot föregångarnas.
Efter femtio år ligger det tragiska i denna
konflikt mellan äldre och yngre i öppen
dag. Något av det som Karl Isakson sökte
efter i Danmark och Paris hade Karl
Nordström hållit i sin hand 1893 men tappat
bort; Isaac Grünewald har berättat att
Nordströms Gauguintavla på hans tid
stod på Konstnärsförbundets skolateljé —
med baksidan utåt. Ännu Gösta Sandels
fruktstycke från 1908, som brukar betraktas
som det första exemplet på hans
nyinrikt-ning, är konventionellt i jämförelse med de
uppställningar som Aguéli målade hos Emile
Bernard nära tjugo år tidigare.
Sekelskiftets fördjupade kontakt med svensk
natur hade kommit att innebära ett
uppoffrande av kontakten med de franska
Karl Isakson. Gosse som -planterar.
1905—1909.
Nationalmuseum.
konstströmningar, som sedan visade sig
vara de väsentliga. Detta gick inte ut över
Konstnärsförbundets ursprungliga
stamtrupp, ej heller i så hög grad över de
konstnärer, som hade sitt genombrott under
nittiotalet. Utan över den ungdom, som
hade att verka under 1900-talets första
decennium och då å ena sidan alltjämt hade
över sig trycket från det mäktiga
Konstnärsförbundet och å den andra snart
stäcktes genom den målmedvetna insats,
som 1909 års män kunde göra därför att
det knappast längre behövdes någon kamp
för att finna rätt väg när de kom till Paris.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
