Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte och sjunde häftet - När Olof von Dalin bildade Sveriges första idrottsförening. Av Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Svahn
Olof von Dalin.
Av medlemsförteckningen eller »rullan»
framgår, att Livskvadronen hade 39
medlemmar. Sekreterare var skalden och
dåvarande bibliotekarien m. m. Olof Dalin, och
de två aktstycken, »reglementet» och
»rullan», som för eftervärlden bevarar minnet
av Livskvadronen, är båda skrivna av hans
hand.
Dalin har för varje namn i »rullan» tillagt
födelsedata samt under rubriken »Meriter»
små skämtsamma karakteristiker av delvis
rent spexig art (i vilka tidens — den glada
rokokons — smak för sorglöshet och
»upptåg» tydligt framträder). Flertalet av
medlemmarna var i 20-årsåldern, men man
hittar också både yngre och äldre ledamöter
en del t. o. m. över 40 år. Nära nog alla
namnen är adliga, en del dessutom
historiskt bekanta, t. ex. Axel von Fersen,
föreningens fanbärare, som blev en av
1700-talets mest lysande partiledare, och Malcolm
Sinclair, som dödades i ett ryskt bakhåll
på gränsen mellan Schlesien och Sachsen
1739-
Föreningens medlemsmärke utgjordes,
288
som redan nämnts, av »en liten sabel».
Denna var av silver och bars i blågult, gult
eller vid sorg vitt band.
Till sin karaktär torde Livskvadronen
kunna betecknas som en exklusiv
sammanslutning, där man sökte förena tidens glada
sällskapsliv med svärmeri för den karolinska
tidens »nordmannaanda» och dygder,
såsom sanningskärlek, måttlighet i bruket av
njutningsmedel, fysisk spänst och
skicklighet etc. För det senare talar i varje fall
»reglementets» uttalande om önskvärdheten
av att medlemmarna utövade »ridderliga
kroppsövningar», vilket uttalande är
synnerligen märkligt. Något liknande
förekommer mig veterligt ej i stadgarna för de
många övriga sällskapsordnarna under hela
1700-talet. »Reglementets» förbud för
medlem att supa och röka gör att man med full
rätt också kan beteckna Livskvadronen
som en slags måttlighetsförening. Att den
slutligen även haft en viss moralisk
syftning framgår otvivelaktigt av»reglementets»
höga bestraffning av en osanning liksom av
förbudet att svära.
I detta sammanhang bör Livskvadronens
namn och organisation observeras —-
föreningen var uppdelad i staben,
livkompaniet och 2:a kompaniet — vilka var hämtade
från det av Karl XII år 1716 uppsatta
elitförbandet. Detta skulle bestå av ett antal
utvalda ryttare, »om 20—30 års ålder,
ogifta, kvicka och hurtiga till sinnes samt
otörstiga». Att lånet av namn och
organisation från denna berömda karolinska kår ej
varit ett skämtsamt infall förefaller högst
sannolikt, detta så mycket mer som
sekreteraren, Dalin, är känd för att under hela
sin levnad ha varit en stor beundrare av
»hj ältekonungen».
Karl XII var som bekant också vad vi i
våra dagar kallar en utomordentlig
idrottsman, redan i unga år passionerad jägare
—-sin första björn sköt han 11 år gammal —
och sedermera en av sin armés skickligaste
ryttare, fäktare och pistolskyttar. Hans be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
