Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte och sjunde häftet - När Olof von Dalin bildade Sveriges första idrottsförening. Av Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof von Dalin
römda distansritt genom halva Europa
1714 t. ex. torde vara en alltjämt ouppnådd
prestation i ridsportens historia. I sin
hygieniska livsföring var Karl XII därjämte
mer än 200 år före sin tid, vilket framgår av
detta hans uttalande: »Stadig motion och
fastande håller kroppen bäst i sitt naturliga
esse, särdeles efter de mesta sjukdomar
härröra av ovarsamhet med mat och dryck.»
I fält, d. v. s. under större delen av sin
levnad, levde också konungen på sina
soldaters enkla kost och drack aldrig öl eller vin,
blott vatten eller mjölk. Karl XII:s
sanningskärlek slutligen är vida omvittnad,
konungen hatade lögn. Måhända har vad
som nu nämnts föresvävat också stiftarna
av Livskvadronen, ehuru medlemmarna
sedermera ej kunnat undgå att skatta åt den
tidsanda de ville trotsa.
En och annan läsare av »reglementets»
bestämmelser om t. ex. tobak och sprit
har kanske svårt att tro, att Livskvadronens
medlemmar verkligen frivilligt skulle gått
med på några väsentliga inskränkningar i
umgänget med Bacchus, detta med hänsyn
både till tidsandan — den glada,
livsbejakande rokokon — och vad som i övrigt är
känt om medlemmarnas liv och leverne.
»Reglementets» bestämmelser på den
punkten bör, resonerar de måhända, snarast
fattas så, att den eventuella berusningen
måste ske medelst ädla druvors saft och ej
genom simpelt öl och kornbrännvin. Denna
tolkning kan synas bestickande men är inte
desto mindre med all sannolikhet felaktig.
Olof Dalin är visserligen känd som en stor
spjuver, och möjligt är att han innerst inne
var mycket måttligt intresserad av både
moral, nykterhet och »ridderliga
kroppsövningar». Å andra sidan var han ytterst
mottaglig för alla intryck i den miljö, i
vilken han råkade. Livskvadronen tillkom
under den krigiska stämning, som vid denna
tid framträdde i synnerhet hos den yngre
adeln, vars medlemmar till stor del var
officerare. Revanschkriget mot Ryssland
17—Ord och Bild, 5?:e årg.
Ur
Den
»P a lee str a Suecana, eller
Adelige F ächt ar e-K ön s t en».
Utg. av Karl XII: s fäktlärare Diedrik
Porath i6gj.
1741—42 kastade sin skugga framför sig.
Ej heller nykterhetsvänliga förordningar
var, som framhållits av fil. lie. A. Wiberg —
med vilken författaren haft förmånen att
få diskutera denna sak —, främmande för
tiden. År 1733 tillkom sålunda en
»Förordning emot swalg och dryckenskap», år
1740 utfärdades t. o. m. ett brännvinsförbud
och året därpå ett förbud mot
tobaksrökning för dem som ej fyllt 21 år. Över huvud
taget kan en strävan mot
njutningslystnad och flärd iakttagas just under
1730-talet.
I »Then svänska Argus» (1732—34)
kritiserade Dalin bl. a. också tidens förvända
och vekliga uppfostran, en kritik som sedan
fortsattes i flera av skaldens dikter. Under
sådana förhållanden synes det mig ej
finnas anledning betvivla allvaret i
förbudsbestämmelserna i Livskvadronens
»reglemente», vilka uppenbarligen tillkommit
med de ryktbara karolinernas livssyn som
förebild. Om enskilda medlemmar sedan
inte följt förbuden och »de otörstiga»
karolinernas exempel, är detta en sak för sig.
Vid denna tid fanns i Stockholm
ytterligare en sällskapsorden med Dalin som
sekreterare, det mystiska »Awazu och
Walla-sis», bildat 1732 för »adliga bragder», och
med fullt tydlig patriotisk syftning; dess
högtidsdagar t. ex. var förlagda till Gustav
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
