Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde och nionde häftet - Thomas Mann och humanitetens problem. Av Walter A. Berendsohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thomas Mann och humanitetens problem
på mycket olikartat sätt förd vidare,
utgestal-tad och tolkad.
Under humanitetens tidsålder i Tyskland
har hela kulturvärlden hyllat diktarnas och
tänkarnas land, och ännu på
Weimarrepubli-kens tid tog den beredvilligt del i firandet av
tvåhundraårsdagen av Kants födelse 1924,
Lessings 1929 och hundraårsdagen av Goethes
död 1932. Men man förstår inte fullt dessa
årtionden och sekelskiftet 1800, om man inte
kommit till insikt om att humanitetens idé
kan liknas vid en ellips med två brännpunkter:
i den ena står människans idé, d. v. s. inte
människan sådan hon är utan sådan hon med
förnuftig utveckling kan bli, och i den andra
den mänskliga gemenskapens idé, d. v. s. inte
det mänskliga samhället sådant det är utan
vad det kan bli med förnuftig gestaltning.
Men de båda brännpunkterna äro fast
förbundna med varandra, så att ellipsen,
humanitetens vittomspännande världs- och
livsåskådning, kan uppstå. Den enskilda
människans utveckling står i stark relation till den
mänskliga gemenskapens, de tänkas på
mångfaldigt sätt överensstämmande och i samband
med varandra. Först detta är humanitetens
idé i hela sitt omfång och innehåll. Detta
skänker humanitetsidéns tyska filosofiska och
skönlitterära utformning dess giltighet och
återverkan för hela världen.
För den tyska humanitetens banérförare,
för Wieland och Lessing, Herder och Kant,
Schiller, Goethe och Wilhelm von Humbold,
andra att förtiga, vore det lätt att föra i
bevis att de i sitt verk strävade efter att i
lika grad tjäna idéns båda sidor, ädel
mänsklighet och förnuftig mänsklig gemenskap.
Här vilja vi hålla oss till Goethe.
Den unge Goethe vann sin första
diktar-berömmelse med dramat »Götz von
Ber-lichingen», en stort anlagd tysk politisk
skildring från början av 1500-talet (en tid
från vilken också Strindberg hundra år senare
hämtade sin »Mäster Olof»), i vilken han övade
skarp kritik mot samtidens förhållanden.
Goethe kom till Weimar på inbjudan av den
unge hertigen och tog del i regeringsbestyren i
en tysk småstat under tio år — länge i ledande
ställning. Då han 1809 vid sextio års ålder
började skildra sin egen ungdom fram till
1775 i »Dichtung und Wahrheit», infogar han
den i ett nät av sociala förhållanden, så att
hans eget liv träder starkt i skuggan; man
måste gå till hans brev och hans samtidas
skildringar för att varsebli det starka ung-
domliga pulsslaget och fatta hans genialiska
personlighet. Efter Schillers död avstänger
sig Goethe visserligen fullständigare än förut
från yttervärlden och använder också i sin
diktning mera döljande masker och svårt5’’dda
symboler. Den pedagogiska provinsen i
»Wilhelm Meister» och slutscenen i »Faust» stå
emellertid i närmaste samband med hela hans
inställning till de mänskliga
samhällsproblemen. Han skilde aldrig •—- såsom Thomas
Mann ännu 1918 i »Betrachtungen eines
Unpolitischen» —- anden, konsten, kulturen
helt från det samhällspolitiska livet. För
honom är människans idé fast knuten till den
mänskliga gemenskapens. Ännu i sin sena
ålderdom präglade han världslitteraturens
begrepp och anbefallde sina landsmän att
ur alla nationella litteraturer tillägna sig det
allmängiltiga genom översättningar, vilket de
också under loppet av 1800-talet gjorde i
större utsträckning än något annat folk.
Thomas Mann (liksom också Friedrich
Gun-dolf i sin bok »Goethe») ser Goethes gestalt
något mera isolerad och individualistisk än
den i verkligheten är. Goethes humanitet är
för honom huvudsakligen andens adel, inte
anslutningen till den mänskliga gemenskapens
idé.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
