Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde och nionde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Karin Schultz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Olof Bergström ger mer intrycket av präktig
borgare än av charmfull och syndig älskare.
Diskret utförde Olle Hilding sin ockerjude,
en lustspelsfigur som ju numera lyckligtvis
försvunnit.
Ett störande inslag i regin var den
sju-särdeles sjungande Björlingkvartetten. Vad
den hade att göra i det skrålande
supbrödra-laget var det ingen som begrep, och dess
försök att agera skådespelare smakade
skolpojks-aktig efterapning av de vuxna.
Scenbilder, Georg Magnusson, och
kostymer, Gunnar Gelbort, gav fröjd och festivitas.
Karl-Ragnar Gierows versifikatoriska inlägg
i Gustaf Lindens översättning höjde
ytterligare kvällens angenäma stämning.
Dess mera grå och fattig tedde sig säsongens
andra klassiska föreställning, »Johan Gabriel
Borkman». Mästaren Ibsen, vilkens geniala
dramatiska byggnadsteknik aldrig upphör att
förbluffa åskådarna och inspirera fackmännen,
har inte alltid samma lyckliga grepp, när
det gäller att skapa levande människor av
idégestalterna. Rollerna ställer därför oerhörda
krav på skådespelarna. Dessa måste släppa
till av sitt eget blod för att gjuta nytt liv i de
stelnade ådrorna. Det var därför en så
varmblodig konstnär som Julia Håkansson en gång
i tiden lyckades så över hövan med sina
Ibsen-tolkningar.
Lars Hanson äger inte denna värme. Han
analyserar sina roller rent intellektuellt. Men
att resonera liv i den storhetsdrömmande
Borkman går nu inte. Och när man väl
upphört att duperas av den auktoritet som herr
Hanson alltid förlänar sina scenfigurer,
märkte man snart att hans bankdirektör ingenting
annat var än en konstruktion. Tora Teje
färgade sina repliker med en ödesmättad ton,
men annars smakade hennes fru Borkman
alltför mycket kliché. Anna Lindahl som
aldrig räcker till i högdramatiska situationer,
ropade ut sin smärta med skärande falskhet.
Det trista intrycket förmådde inte skingras
av Stellan Mörners inspirationslösa
dekorationer. Från salongens regissörsplats måste
alltså Alf Sjöberg med ruelse konstatera att
hans klassiska föreställning detta år var både
tråkig och oäkta.
Till de högaktuella alstren kan ju Eugene
O’Neills »Si, iskarlen kommer» inte räknas,
eftersom den tillhör hans trettitalsproduktion.
Men den är ändå en nyhet, den kom upp i
New York i höstas och på Dramaten blev den
europeisk urpremiär.
Foto: Järlås
Inga Tidblad i »Skan dal s kolarn).
Dramaten.
Stycket är förbryllande i sitt myller av
människor och tankar. Det är från
åskådarplats svårt att hålla isär alla dessa olika öden
och i varje fall uteslutet att skänka vart och
ett sitt deltagande. Miljön är den av
dramatiker ofta älskade samhällets botten, dit
vraken av förlista existenser sjunker. Dessa
varelser, särlingar i det effektiva
samhällslivet, lockar den skapande fantasin som
ständigt är på jakt efter motiv utan banalitet.
Som personer i ett skådespel lider de av felet
att deras mänsklighet är alltför söndersprängd
i smårester. De är människor som inte ens
nödtorftigt skulle kunna foga ihop bitarna
till ett jag. De får därför göra som
porslins-makaren, när ett större eller mindre stycke
fattas i ett käril, forma ett lämpligt stycke av
någon främmande massa och passa in det i
hålet. För den trasiga människan heter detta
nya material drömmar. Av illusionens sköra
men lätthanterliga ämne fogar hon in nya
bitar. Alla måste vi väl någon gång ta itu
med sådana reparationer, men hos de verkligt
förfallna individerna är skadegörelsen så stor,
att nästan hela deras jag består av
ersättningsmedel.
Till en sådan människodrägg, hoprafsad i
en sjunde klassens nattklubb, kommer en
av kumpanerna med ett budskap. Han är
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
