- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjunde årgången. 1948 /
352

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Domen. Av Franz Kafka. Övers. av Teddy Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Franz

Kafka

tär på din hälsa, slår jag för alltid igen den
redan i morgon. Det går inte. Då måste vi
hitta på ett nytt levnadssätt för dig. Men
från grunden. Du sitter här i mörkret, när
du kan ha det ljust och skönt i stora
rummet. Du plockar lite av frukosten i stället
för att äta ett stärkande skrovmål. Du sitter
vid stängt fönster, när frisk luft skulle
göra dig gott. Nej far! Jag skall hämta en
läkare och hans föreskrifter skall vi följa.
Vi byter rum. Du får bo i rummet mot
gatan och jag flyttar hit. Det blir ingen
stor förändring. Allt kommer att flyttas över.
Men det skall vi säkert få tid till. Lägg dig
nu i sängen ty du behöver vila. Jag skall
hjälpa dig, du skall se att jag kan. Eller
vill du hellre genast flytta ut i rummet
mot gatan så kan du lägga dig i min
säng så länge. Det vore för resten riktigt
förnuftigt.

Georg stod tätt intill sin far som hade
låtit huvudet med det vita rufsiga håret
falla ner mot bröstet.

— Georg, sade fadern sakta och utan en
rörelse.

Georg föll ner på knä intill sin far och
såg hur dennes trötta pupiller låg
förstorade i ögonvrårna, riktade på honom.

— Du har ingen vän i Petersburg. Du
har alltid varit full av upptåg och har inte
ens kunnat behärska dig inför mig. Hur
skulle du kunna ha en vän där borta! Det
kan jag aldrig tro.

— Men tänk efter, far, sade Georg och
lyfte honom ur stolen och drog av honom
nattrocken när han kommit upp på sina
svaga ben. Nu är det snart tre år sedan
min vän var hemma och besökte oss. Jag
kommer fortfarande ihåg att du inte tyckte
särskilt om honom. Åtminstone två gånger
har jag avstått från att sammanföra er
trots att han var hos mig i mitt rum. Jag
kunde mycket väl förstå din motvilja för
honom då han ju är en smula egendomlig.
Men sedan hade du en annan gång en rätt
lång pratstund med honom. Då var jag så

stolt över att du lyssnade på honom,
nickade och frågade ut honom. Om du tänker
efter måste du komma ihåg det. Han
berättade den gången otroliga historier om den
ryska revolutionen. Som till exempel att
han på en affärsresa vid ett upplopp i Kiev
fått se en präst på en balkong som skar ett
brett blödande kors i handflatan och
skrikande höll upp den för folkmängden. Du
har ju själv berättat hans historier ibland.

Under tiden hade Georg på nytt lyckats
få ner sin far i stolen och drog av honom
strumporna och trikåbyxorna som han hade
över sina linnekalsonger. När han såg att
underkläderna inte var särskilt rena,
förebrådde han sig att han inte sett till sin far
som han borde ha gjort. Det hörde
sannerligen till hans plikter att övervaka att hans
far bytte underkläder. Han hade inte talat
ut ordentligt med sin fästmö om hur de
skulle göra med fadern, ty hon hade
tigande räknat med att denne skulle stanna
ensam kvar i den gamla lägenheten. Men nu
beslöt han omedelbart och slutgiltigt att
fadern skulle införlivas i deras hushåll.
Det föreföll vid närmare betraktande som
om den skötsel fadern kunde få där skulle
komma för sent.

Han bar sin far upp i sängen på sina
armar. Han erfor en fruktansvärd känsla då
han gick de få stegen mot sängen och såg
hur fadern som vilade mot hans bröst lekte
med hans klockkedja. Han kunde inte
genast få honom ned i sängen, så kraftigt
höll han fast i klockkedjan.

Så fort han kommit i sängen var allt bra.
Han drog själv täcket över sig upp över
axlarna. Han betraktade Georg med inte
alltför ovänliga blickar.

— Inte sant, du kommer ihåg honom nu?
frågade Georg och nickade uppmuntrande
till honom.

— Ligger täcket bra över mig nu?
frågade fadern som om han inte kunde se om
fötterna var ordentligt omstoppade.

— Du har det alltså redan bra i sängen,

352

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free