Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Domen. Av Franz Kafka. Övers. av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domen
dan den smala gården kastade alltså en
sådan slagskugga. Hans far satt vid fönstret
i ett hörn som var prytt med minnen av den
döda hustrun, och han läste tidningen som
han då och då höll upp mot ögonen för att
söka övervinna ett synfel. På bordet stod
resterna av frukosten som han tycktes
ha ätit mycket lite av.
— Å, Georg! utbrast hans far och kom
honom till mötes.
Hans tunga nattrock öppnade sig och
fladdrade omkring honom när han gick.
Min far är fortfarande en jätte, tänkte
Georg.
— Det är odrägligt mörkt här inne, sade
han.
— Ja, det har redan blivit mörkt,
svarade hans far.
•— Har du stängt fönstret också?
— Jag tycker det är bäst.
— Det är varmt ute, sade Georg för
att anknyta till vad han nyss sagt varpå
han satte sig.
Fadern satte undan frukostbrickan på en
kista.
— Jag skulle egentligen bara tala om
för dig att jag nu skrivit om min förlovning
till Petersburg, fortsatte Georg som
bortkommen följde gubbens rörelser.
Han drog fram brevet en liten bit ur
fickan och lät det sedan falla tillbaka igen.
— Till Petersburg? undrade hans far.
—• Ja, till min vän som bor där, sade
Georg och sökte sin fars ögon.
I affären är han helt annorlunda, tänkte
han när han såg hur myndigt fadern satt
med armarna i kors över bröstet.
— Ja. Till din vän, sade hans far med
eftertryck.
— Men far, du vet ju att jag först inte
ville nämna något om förlovningen för
honom. Av hänsyn och inga andra skäl.
Du vet ju själv att han är svår att ha att
göra med. Å andra sidan sade jag mig att
han kunde få reda på att jag förlovat mig,
även om det skulle vara föga troligt så
ensam som han är — det kunde jag inte
hindra —, men han skulle inte få höra det
av mig.
— Och nu har du kommit på andra
tankar? frågade fadern.
Han lade den stora tidningen på
fönsterbrädet och glasögonen ovanpå vilka han
dolde med handen.
—- Ja, nu har jag kommit på andra
tankar. Om han är min bäste vän, sade jag
mig, så är min lyckliga förlovning även en
lycka för honom. Och därför har jag inte
tvekat att meddela honom detta. Innan jag
skickar iväg brevet vill jag emellertid att
du skall känna till det.
— Georg, utbrast fadern och visade sin
tandlösa mun i dess fulla bredd. Hör på!
Du har kommit till mig för att be om råd i
den här saken. Det hedrar dig otvivelaktigt.
Men det betyder ingenting, det är värre än
ingenting, om du nu inte säger mig hela
sanningen. Jag vill inte röra i saker som
inte hör hit. Sedan vår kära mor gick bort,
har det skett vissa saker som inte är vackra.
Kanske blir det också deras tur och kanske
sker det tidigare än vi tror. I firman är det
mycket som måhända inte döljs för mig —
jag vill nu alls inte göra det antagandet
att något döljs för mig —, men jag är inte
stark nog, mitt minne är dåligt och jag har
inte längre blick för alla detaljerna. Det
är en naturlig försvagning för det första,
och för det andra har vår lilla mors död
slagit mig mycket hårdare än dig. Men
medan vi talar om detta, om ditt brev, så
ber jag dig, Georg, lura mig inte! Det är
en småsak, och det är knappast värt att man
andas om det, så du skall inte lura mig!
Har du verkligen denne vän i Petersburg?
Georg reste förläget på sig.
—• Vi skall inte tala om mina vänner.
Tusen vänner kan inte ersätta min far åt
mig. Vet du vad jag tror? Du sparar dig
inte tillräckligt. Men åldern tar ut sina
rättigheter. Du är oumbärlig för mig i
affären och det vet du så väl. Men om affären
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
